Publicerad under kategori: Arbetsmarknad
Nyckelord: Almega,Lena Hagman,Tjänstesektorn
Framtidskommissionens kansli bjuder in gästskribenter. Denna gång är det Lena Hagman, chefekonom Almega. Innehållet i föreliggande text behöver inte nödvändigtvis överensstämma med Almegas uppfattning.
Framtidskommissionen undrade om jag ville bidra med ett avsnitt om tjänstesektorn i ett långt framtidsperspektiv, 20 år framåt i tiden. Min omedelbara reaktion var att det är omöjligt att förutspå utvecklingen så långt fram. Den kommer ju bero på hur förutsättningarna för efterfrågan, produktion och sysselsättning i landet kommer att se ut under de närmaste 20 åren, vilket i sin tur kommer att bero på beslut från riksdag och regering, samt från företag och hushåll. Hur kan någon förutspå dessa framtida beslut? Nej, ingen kan förutspå vilken politik som kommer att dominera och vilka val hushåll och företag kommer att göra i sin konsumtion och sina investeringar så långt in i framtiden. Inte heller vilken efterfrågan som kommer att prägla ekonomin, och vilka nya produkter och tjänster som kommer att växa fram. Säkert är dock att ekonomin kommer fortsätta sin utveckling, och sannolikt mot alltmer kunskapsintensiva produkter med ökat tjänsteinnehåll i form av exempelvis tekniska eller organisatoriska lösningar, ny programvara, ny design, och nya servicetjänster som möter ökad efterfrågan. Även en mängd nya välfärdstjänster kommer sannolikt växa fram och möta de växande behoven från en åldrande befolkning.
Efter en tids funderande fick jag idén att skriva en vision om tjänstesektorn och svensk ekonomi 20 år framåt i tiden. Idén är att beskriva ett näringsliv som fortsatt utvecklingen mot en alltmer kunskapsintensiv och högteknologisk produktion, med en allt högre kompetensnivå inom arbetskraften. Vad skulle en sådan vision betyda för vårt välstånd? För näringslivet? För jobbtillväxten?
Inom olika sporter är det vanligt att utövare sätter upp en målbild av den dröm de vill uppnå, som att se sig själv vinna en stor tävling eller klara att uppnå en viss höjd i höjdhopp eller viss tid på någon löpardistans, för att ge några exempel. Ofta krävs just en sådan klar målbild för att kunna sträva framåt och till slut uppnå drömmen. För att lyckas krävs också ofta en långsiktig plan att arbeta efter. På samma sätt tänker jag mej att vi behöver en målbild för hur vi vill ha det långt in i framtiden. En vision av vårt välstånd, av hur vi vill arbeta och spendera vår fritid. I följande avsnitt ger jag ett exempel på en sådan målbild för Sveriges tjänstesektor och hur den spelar in i svensk ekonomi på 2030-talet. Detta för att lyfta blicken från den närmaste tidens utveckling, se ”utanför boxen” och fundera mer på vad som krävs på vägen framåt för att uppnå en ljus vision av tjänstesektorn om 20 år.
Ingen utopi utan en fullt möjlig vision
För över 30 år sedan läste jag Edward Bellamys bestseller ”Looking Backward”, som han skrev år 1888. Än i dag mins jag hur fascinerad jag var av författarens framtidsvision, särskilt när det gällde de framtida innovationer han förutspådde. Bellamys berättelse utgår från år 2000 i Boston USA, med beskrivningar av en högt utvecklad välfärd byggd på massor av innovationer. Han förutspådde exempelvis att vi så långt in i framtiden skulle använda kreditkort då vi handlar varor och tjänster. Han beskriver också en teknik för att lyssna på musik i bostaden som liknar dagens bästa stereoanläggning, som fyllde ett rum med musik från en stor orkester som om de spelade exakt där i rummet. Det var bara att välja musik och trycka på en knapp för att fylla rummet med ljud av högsta kvalitet. Det var en fantastisk, närmast utopisk vision i slutet på 1800-talet, som säkert många på den tiden ansåg som omöjlig att uppnå.
Författaren Edward Bellamy gav mej idén att utgå från 2030-talets Sverige, som om den tiden redan existerar, och berätta om hur svensk ekonomi och produktion ser ut i denna tid, vilket ger en känsla av att bilden är verklig och inte bara en utopi. Så nu befinner vi oss i Sverige år 2032. Sveriges ekonomi och välstånd har utvecklats till en ledande kunskapsnation. Det var nu länge sedan Sveriges regering och riksdagspartier insåg vad som krävdes för att Sverige skulle lyckas upprätthålla sin internationella konkurrenskraft. Först efter finanskrisen och i mitten av 2010-talet röstade Sveriges riksdag igenom en omfattande reform, som var en kombination av en skatte-, utbildnings-, arbetsmarknads- och socialförsäkringsreform. Regeringen hade lagt fram förslag om att ta ett helhetsgrepp i politiken, för att skapa de bästa förutsättningarna för att Sverige skulle kunna fortsätta utvecklas mot att bli en ledande kunskapsnation. För att lyckas med detta krävdes åtgärder för att få matchningen på arbetsmarknaden åter att fungera. Efterfrågan på olika kompetenser behövde matchas med tillräckligt utbud, för att underlätta omställningen från jobb som försvunnit till jobb som växer fram, och för att få ned arbetslösheten till så låga nivåer man bara kunde drömma om för 20 år sedan. Det vill säga, en halvering, från i genomsnitt nära 8 procent av arbetskraften åren efter finanskrisen till omkring 4 procent av arbetskraften nu på 2030-talet.
Jobbtillväxten tog alltså fart tack vare den stora reformen i mitten på 2010-talet, efter att flaskhalsar på arbetsmarknaden bromsat tillväxten under en följd av år efter finanskrisen. Tack vare reformen ökade tillgången på den kompetens företag och myndigheter behövde för att utveckla sina produkter och tjänster och för att få fram nya innovationer som skulle bli banbrytande såväl i Sverige som på exportmarknader.
Ett exempel på en innovation som Sverige var bland de första att utveckla var ”smarta” system för elbilsmarknaden att växa explosionsartat på 2020-talet. Under ett antal år växte flera nya IT-företag fram som specialiserat sig på elbilsmarknaden, för att anpassa elbilsanvändningen till kundernas behov. I dag körs knappt några gamla bensin- eller dieselbilar på vägarna, utan dessa ”smarta” elbilar, som nu produceras i Sverige och exporteras utomlands med stor efterfrågan. IT-systemen i elbilarna och de platser dit bilarna kör och parkerar har utvecklats så långt att de kan kommunicera med varandra. Med hjälp av bilarnas mjukvara kan bilföraren knappa in vad den vill göra och i vilket område, som att köpa viss typ av mat, eller viss typ av kläder eller gå på restaurang. Systemet presenterar direkt hur utbudet ser ut, om varorna eller tjänsterna finns tillgängliga i ett visst område eller föreslår annat område där produkterna finns. Bilföraren som kund kan därmed lätt fatta beslut om vart hon eller han vill köra. Bilföraren kan också få kontakt med butiken eller restaurangen etc. och göra beställningar på förhand, så att besöket blir så smidigt som möjligt, utan väntetider. Väl framme vid butiken, restaurangen e.d. finns en ”smart” elladdningsanordning vid varje parkeringsplats, som laddar bilen under tiden föraren gör sina ärenden, anpassar laddningen efter behov och till minsta möjliga energianvändning samt registrerar kostnaden till en användarbank för elbilsanvändaren. Numera har tekniken utvecklats så långt att en laddning håller betydligt längre tid än för 20 år sedan. Det är numera inga problem att ta sig på ett par laddningar från Ystad till Haparanda. Laddningsmöjligheterna finns dessutom i stort sett i varje liten som stor ort.
Apropå små orter har särskilt företag som utvecklar tjänsteinnovationer byggt upp verksamheter på flera håll ute i landet. Dessa företags produktion baseras i hög grad på utveckling av programvara och IT-lösningar, vilket gör dem mindre beroende av att finnas i storstäder. De har ändå ett nära samarbete med företag på andra håll i Sverige och utomlands via den utvecklade IT-tekniken, där möten vanligen hålls digitalt, vilket minskat kostnader för transporter och miljöfarliga utsläpp. Numera hålls möten i hologramform. Ja, ni mins väll hur det såg ut i Starwarsfilmerna på 1970-talet? I dag kan vi kommunicera på samma sätt med personer i hela världen, och med dem vi vill bjuda in till möten, ungefär som Facebookanvändningen fungerar.
För att företag och medarbetare ska lockas till mindre orter har det naturligtvis krävts en uppbyggnad av effektiva kommunikationsmedel, trivsamma bostadsområden med tillgång till god service och en väl utbyggd, modern infrastruktur i hela landet för att få företagandet att växa på många orter ute i landet. Jobbtillväxten har också varit fortsatt stark i storstadsregionerna.
En annan bransch som utvecklats kraftigt under de senaste decennierna är hälso- och vårdbranschen, som vuxit i hela landet. Med valfrihetssystem och framväxten av många nya entreprenörer inom branschen har det vuxit fram nya innovationer som mött en enorm och växande efterfrågan. Såväl den växande andelen pensionärer som ungdomar har efterfrågat hälsovård och behandlingar som förbättrar deras hälsotillstånd. Flera företag har blivit världsledande på att förebygga sjukdomar med hjälp av att skräddarsy hälsoprogram för varje individ som efterfrågar ett helhetskoncept som visar vilken typ av kost, motion och behandling varje unik individ behöver för att må så bra som möjligt. Här ingår också så kallade andningspauser där individen får förslag på retreats nära naturen, där olika typer av avkoppling erbjuds för återhämtning efter exempelvis intensiva arbetsperioder. Dessa helhetslösningar för den optimala hälsan för varje enskild individ exporteras också till utlandet, där många kunder dras till Sverige och den rena naturen. Ishotellet i Jukkasjärvi var en föregångare med så nya innovativa idéer för turismen, som ger vila för själen och ny energi. I storstäderna finns numera fridlysta platser som är helt bullerfria. Flera restauranger erbjuder också ”tysta avdelningar”, det vill säga rum där mobiltelefoner måste vara avstängda. Numera finns också rogivande platser nära naturen, exempelvis där man kan bo i trädkojjor inredda med bekväma sängar, vedkaminer, oljelampor och underbar utsikt. Hit söker man sig för att få vila från det digitala informationsflödet och i stället ägna sig åt personliga möten och aktiviteter, såsom älgsafari och överlevnadskurser i mindre grupper, där vi också får lära oss om hur vi bättre tar vara på och värnar om naturen.
Det här var bara några av många exempel på framgångsrika innovationer som utvecklats i Sverige under de senaste 20 åren. Att Sverige blivit en ledande kunskapsnation, med export av mycket avancerade produkter och tjänster, bygger på den framgångssaga som den stora reformen i mitten av 2010-talet resulterade i. I dag består Sveriges export till hälften av tjänster, att jämföra med drygt 20 procent år 2000.
Skattesystemet anpassades till framväxten av personalintensiv produktion med mycket högt kunskapsinnehåll inom tjänstesektorn, där huvuddelen av alla nya jobb skapats sedan början av 1990-talet. Så sent som i början på 2010-talet betalade de kunskapsintensiva tjänsteföretagen i genomsnitt tio procent högre faktorskatter än övrigt näringsliv. De högre faktorskatterna i form av löneskatter, sociala avgifter och bolagsskatter motverkade de kunskapsintensiva företagens tillväxt. För att i stället stimulera deras tillväxt sänktes skattetrycket för de humankapitalstarka företagen med kunskapsintensiv produktion till samma nivå som för övrigt näringsliv, efter att hela skattesystemet setts över efter valet 2014, och regeringen tillsammans med oppositionen kom överens om en bred skattereform. I reformen ingick exempelvis höjda miljöskatter som finansierade sänkta marginalskatter.
Nu domineras de kunskapsintensiva branscherna av högkvalificerad personal med hög utbildning med särskilda inriktningar i botten. Personalen får naturligtvis fortgående kompetensutveckling också på arbetsplatserna. I dag är det också ännu mycket vanligare än för 20 år sedan att byta jobb och även bransch. Därför har trygghetssystemen omformats för att individer så smidigt som möjligt ska kunna byta jobb. Vi har i dag en obligatorisk omställningsförsäkring som omfattar både sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, och även dem som hamnat utanför arbetsmarknaden, som tidigare fick så kallat försörjningsstöd. I omställningsförsäkringen ingår tillgång till professionell och individanpassad rådgivning från en mängd företag som specialiserat sig på olika grupper för bästa möjliga jobbförmedling, och i nära samarbete med både utbildningssystemet och näringsliv samt offentlig sektor.
De fackliga organisationernas motstånd mot att släppa taget om sina egna a-kassor försvann då de insåg att arbetsmarknaden vuxit ifrån a-kassornas starka koppling till enskilda branscher. Den allt vanligare rörligheten av arbetskraften mellan branscher och yrkeskategorier passade ju inte alls in i att tillhöra en och samma a-kassa. Särskilt ungdomar, som ofta inleder sitt yrkesliv med tidsbegränsade anställningar och provar på jobb i olika branscher, såg inte vitsen med att hoppa mellan olika a-kassor i samband med sina många byten av jobb, särskilt i början av deras karriär. Med tiden tappade facken alltfler medlemmar, i takt med att den äldre arbetskraften gick i pension och ungdomarna inte kunde övertygas om att hoppa från fack till fack beroende på allt flexiblare karriärvägar och kortare perioder på en och samma arbetsplats. Facken fick tänka om, och i dag har deras medlemsantal vuxit tillbaka och organisationsgraden är åter så hög som på 1980-talet, hela 85 procent av samtliga löntagare. Under en följd av år var organisationsgraden nere kring 71 procent, men vände uppåt efter införandet av en obligatorisk a-kassa och omställningsförsäkring.
I dag bygger det fackliga medlemskapet mer på den service man får genom avtalsförhandlingar, det vill säga avtal mellan arbetsmarknadens parter om kompetensutveckling, coachning om karriärvägar, flexibla arbetstider, arbetsmiljöfrågor, tilläggsförsäkringar etc. Dessutom är löneförhandlingarna individanpassade på ett fungerande och effektivt sätt, med flexibel lönesättning efter prestation och kompetensutveckling, med etablerade och noga utprovade system som leder till en rättvis lönesättning, som uppmuntrar varje individ att utvecklas i jobbet och få belöning för sina insatser i form av högre lön och andra förmåner. Till saken hör också att de tidigare gränserna mellan arbetare och tjänstemän suddats ut, i takt med att i stort sett alla jobbkategorier fått ett ökat tjänsteinnehåll. Jobb som tidigare inneburit tung fysisk belastning och enformighet har ersatts med robotar. Jobben är i dag i allmänhet mer diversifierade då de normalt rymmer en rad uppgifter med olika former av tjänsteinnehåll, som att kunna använda ny kommunikationsteknik och kommunicera med kunder på ett professionellt och kundanpassat sätt. Arbetsmarknadens parter utgår i dag från ett medarbetarsystem, där löntagarna rör sig lätt mellan branscher och ändå kan behålla sitt medlemskap i den fackliga organisation man valt. Det är också lätt att byta fack om man så vill.
Dagens goda tillgång på högkvalificerad arbetskraft och en stor innovativ tjänstesektor bidrar till att Sveriges tillväxtförmåga har ökat jämfört med åren kring finanskrisen 2008-09. Produktivitetstillväxten tog fart igen efter att ha stagnerat under ett antal år strax före och efter krisen. Med sänkta marginal- och bolagsskatter, samt skatteincitament för forskning och innovationer, valde Sveriges teknik- och basindustrier samt många internationellt konkurrensutsatta tjänsteföretag att investera mer i deras produktion i Sverige, eftersom förutsättningarna här förbättrats så markant och närheten till högproduktiva tjänsteleverantörer blivit så god, både för att hålla nere kostnader och för att höja produktiviteten och avkastningen. Att ha verksamhet nära de mindre, innovativa underleverantörer från tjänstesektorn blev alltså mer fördelaktigt och framgångsrikt än att köpa in dessa tjänster från utlandet till högre kostnader.
Än i dag utgör antalet sysselsatta inom industrin en begränsad kärna på drygt 600 000 liksom i början av 2010-talet. Flertalet jobb har kommit inom den privata tjänstesektorn sedan början av 1990-talet. 235 000 jobb försvann sammantaget inom offentlig verksamhet, industrin, jord- och skogsbruk samt fiskerinäringen mellan år 1993 och 2011. Samtidigt ökade sysselsättningen med omkring 600 000 inom den privata tjänstesektorn. Av denna starka ökning kom drygt 3/4 av jobben i de kunskapsintensiva tjänstebranscherna (KIS). Antalet sysselsatta inom dessa KIS-branscher inom näringslivet uppgick till strax över en miljon år 2011. I dag, år 2032, har antalet ökat till nära 1,5 miljoner.
Det var närmast plågsamt att bevittna hur tillväxten i de kunskapsintensiva tjänstebranscherna bromsades i början av 2010-talet på grund av flaskhalsar och allt större matchningsproblem på arbetsmarknaden. Det stora reformarbetet som sedan klubbades igenom i riksdagen i mitten av 2010-talet ledde till att den negativa trenden vände, och i dag, år 2032, har ytterligare cirka 600 000 jobb tillkommit i den privata tjänstesektorn jämfört med år 2011.
I dag har vi inga problem med flaskhalsar, bland annat tack vare en mycket väl fungerande information till ungdomar om vilka grundutbildningar som leder till olika typer av jobb och vilken kompetensutveckling som erbjuds inom olika branscher och företag. Utbildningarna har också utvecklats och anpassats till behov av nya kunskaper och kompetenser, och kvalitén i utbildningarna har generellt höjts. Elever i grundskolan och gymnasiet får också bra information om vilka jobb som växer fram och vilka som tenderar att försvinna. De får också veta vad som väntar i karriärmöjligheter och inkomstutveckling inom olika yrken. De låga marginalskatterna uppmuntrar också till att gå vidare till högre utbildningar, då dessa vanligen leder till högre inkomster efter skatt.
Den bättre informationen om vad olika yrken innebär, och att det är kompetensen som är avgörande vid rekrytering och inte annat såsom kön, har resulterat i en jämställd arbetsmarknad, vilket också bidragit till att minska de tidigare problemen med flaskhalsar. Företag och myndigheter har också drivit en medveten informationskampanj för att locka fler kvinnor till tidigare mansdominerade yrken. Arbetsmarknaden i början av 2030-talet är jämställd, med flertalet jobb inom den privata tjänstesektorn, det vill säga omkring 2,7 miljoner jobb, och om vi lägger till offentlig sektor jobbar i dag 77 procent av alla sysselsatta inom tjänstesektorn.
De som väljer kortare utbildningar och har lägre kvalifikationer får hjälp att hitta jobb som kräver mindre utbildning och erfarenheter. Det är lättare att få in en fot även i dessa jobb i dag, tack vare att det finns lärlingssystem och en stor mängd praktikplatser. Det ingår numera i många kollektivavtal att företag ska erbjuda praktikplatser för ungdomar, som samtidigt har rätt att gå med i en facklig organisation om de tar praktikplats. Det som präglar arbetslivet är en ständigt pågående kompetensutveckling för samtliga medarbetare, och därmed finns stora möjligheter att gå vidare i karriären vilket jobb det än handlar om. Det är som sagt också lättare att byta både yrke och bransch i dag jämfört med för 20 år sedan.
Med hjälp av den proffsiga omställningsmyndigheten, som ansvarar för a-kasse- och sjukförsäkringen, har även arbetskraft från utlandet fått betydligt bättre och snabbare vägledning till jobb i Sverige. Deras utbildningar i utlandet översätts på ett rättvist och begripligt sätt för arbetsgivare, och utbildningar i det svenska språket har utvecklats med hjälp av teknik som anpassar varje individs bakgrund, språk och kultur till metoder att lära sig svenska så snabbt och enkelt som möjligt. Varje individ får också professionell coachning så att de så snabbt som möjligt får ett jobb som matchar deras individuella kvalifikationer.
Även arbetskraft med funktionshinder har i dag betydligt lättare att få jobb än för 20 år sedan. För det första så tyder forskning nu på att diskriminering mot funktionshindrade vid rekrytering, som tidigare var relativt vanlig, nu närmast utplånats. Nu avgörs rekryteringar i stort sett enbart på basis av varje individs kompetens, medan arbetsplatserna anpassats maximalt för att även funktionshindrade ska kunna arbeta där obehindrat.
Sverige är numera ett föregångsland ur många aspekter, och vi är stolta över att kunna erbjuda arbetskraften ett väl fungerande utbildnings-, skatte- och socialförsäkringssystem som är anpassat till dagens kunskapssamhälle. Dessutom har företagen i samarbete med utbildningsväsendet och andra myndigheter utvecklat ett system för ständig kompetensutveckling, framväxten av goda arbetsmiljöer, trivsamma och klimatsmarta bostadsområden, väl fungerande infrastruktur, ren luft och natur och fritidsaktiviteter som drar till oss arbetskraft som en magnet. Sverige karaktäriseras av kreativa medarbetare och en ständig utveckling av tjänster och produkter som styrs av kundernas önskemål. Sveriges ekonomi domineras av internationellt konkurrenskraftig produktion med högt kunskapsinnehåll. Vi ser ingen ände på att detta välstånd ska kunna fortsätta utvecklas och ge full sysselsättning!
Avrundning
Framtidsvisionen jag beskrivit är mycket riktigt en vision och inte min prognos över hur Sveriges ekonomi kommer att se ut på 2030-talet. Visionen är ämnad för att se möjligheten att blicka utanför den vanliga ”boxen” eller tankeramen som den ser ut idag, och ge inspiration och tankeställare till att mycket kan förbättras, utvecklas och bli framgångsrikt inom 20 år. Det gäller att ha en framtidsvision att sträva mot, men också inse vilka reformer som krävs för att på sikt kunna uppnå visionen. Jag är därför glad över att vi i dag har en Framtidskommission som blickar så långt framåt, för att förhoppningsvis se vad som behövs för att Sveriges ekonomi ska kunna bli en ledande kunskapsnation, med högt välstånd och full sysselsättning.
Jag hoppas att de idéer jag skissat fram, som till viss del utgår från mina egna påhittade visioner, men också till stora delar härstammar från förslag från Almega och våra medlemsföretag, ska inspirera till en ljus framtidsvision om Sverige som en framgångsrik kunskapsnation om 20 år. Jag hoppas också att det framgått att denna vision inte skulle kunna bli verklighet utan en rad reformer inom skatte-, utbildnings-, arbetsmarknads- och socialförsäkringssystemet, för att möjliggöra att Sverige fortsätter sin utveckling mot en ledande kunskapsnation.
Lena Hagman, chefekonom Almega
Skrivet av: Lena Hagman
Lena Hagman arbetar som chefekonom på Almega Länk till bio
