Dagen efter Rio +20

Publicerad under kategori: Globala utmaningar
Nyckelord: FN,Global hållbarhet,OECD,Rio+20

Pekka Mellergård, docent i neurokirurgi och högskolerektor tillika medlem i Framtidskommissionen, har just kommit hem från FN:s möte i Rio. Här delar han med sig av sina intryck.

Skrivet av: Pekka Mellergård

Docent i neurokirurgi och högskolerektor. 54 år och född i Örebro. Neurokirurg och rektor på Örebro Teologiska Högskola. Redaktör och ansvarig utgivare för kulturtidskriften NOD.  Möt Pekka Mellergård i en filmad intervju. Högupplöst porträttbild: http://rkbildarkiv.se/ Länk till bio

Framtidsstafetten: Hur möter vi en jobblös framtid?

Publicerad under kategori: Arbetsmarknad
Nyckelord:

 ”Vi går en framtid till mötes där omsättning och vinst rinner ur företagen i takt med att den globala konkurrensen ökar fortare än någonsin. Länder som Kina och Indien med enorma folkmängder skapar nya regler för världshandel. Afrika bubblar sakta bakom kulisserna. Men framförallt sker en extrem digitalisering av såväl produktion, marknadsföring och leverans av produkter och tjänster som på sikt leder till mindre jobb – oavsett hur många företag vi startar. Hur ska Sverige förbereda sig på den här framtiden?”

Det skriver Johan Ronnestam i ett inlägg som en del av Framtidsstafetten. Läs hela inlägget här.

Framtidsstafetten är ett försök att bredda framtidsdebatten genom att fånga upp röster, kunskap och perspektiv som behöver höras i det pågående samtalet om framtidens samhällsutmaningar i Sverige.
Läs fler stafettinlägg här.

Skrivet av: Tobias Nilsson

Tobias Nilsson är kommunikatör i Framtidskommissionen. Han kommer närmast från UD:s presstjänst där han ägnat sig åt mediekontakter och utveckling av UD:s digitala och sociala kanaler. 2009 var han projektledare för webbplatsen se2009.eu, som utvecklades för det svenska ordförandeskapet i EU. Länk till bio

M och S måste enas om energin

Publicerad under kategori: Energi
Nyckelord: Förnybar energi,Helena Jonsson,LRF

Artikel publicerad i Svenska dagbladet Brännpunkt
Av: Helena Jonsson, förbundsordförande i LRF, medlem i Framtidskommissionen

Klimatförändringarna är i dag ett faktum även i Sverige. Varje timme flyttas växtzonerna i vårt land en meter norrut.

Ska vi nå ett hållbart samhälle krävs nya satsningar på förnybar energi och miljövänliga drivmedel, nya politiska mål och höjda ambitioner.

Alliansens klimat- och energi- överenskommelse från 2009 var ett viktigt steg för energipolitiken. Den innebar tydliga satsningar på för-nybara och håll- bara energilösningar sam- tidigt som man satsade på nödvändig utbyggnad av kraft- överföring och underlättade småskalig elproduktion. Överenskommelsen slog fast att kärnkraften som energislag är en parentes i svensk energiförsörjning. Samtidigt menar vi i LRF att det inte räcker. Redan tre år efter alliansens klimat- och energi- överenskommelse är tiden på väg att rinna ifrån den.

För det första vill vi att långsiktiga förutsättningar för den förnybara energin säkerställs. Redan i dag ser vi hur de gröna näringarna bidrar till omställning av energiförsörjningen. Potentialen är större men då krävs att långsiktiga förutsättningar slås fast.

Det är dags att regering och opposition börjar prata med varandra. I dag tycks partierna på båda sidorna av blockgränsen hålla dörren öppen för samtal, men ingen är beredd att ta första steget. Vi i LRF menar att energifrågan är allt för viktig för att reduceras till ett taktiserande och en bricka i ett politiskt spel. Det är dags för Reinfeldt och Löfven att ta det ansvar som energifrågan kräver.

För det andra menar vi att det är dags att höja målsättningarna. I dag är regeringens målsättning 50 procent förnybar energi till 2020 och 10 procent förnybar energi i transportsektorn. Men redan nu har Sverige nästan hälften förnybar energi och målet för transportsektorn beräknas nås redan i år. Vi ligger alltså åtta år före tidtabellen. Därför saknas drivkraft för att nå längre. Det satsas inte tillräckligt på att stimulera tillväxt och lönsamhet i en bransch som har förutsättningar att ligga i framkant internationellt.

Vi i LRF menar att det är möjligt att höja målet för andelen för- nybar energi i Sverige till 70 procent år 2020 och andelen för- nybara drivmedel till 20 procent. Det långsiktiga målet måste vara 100 procent förnybart. Högre mål skapar efterfrågan och visar marknaden förutsättningarna. Samtidigt krävs nya styrmedel som underlättar omställningen:

• Inför en metangasreduceringsersättning. Biogas från gödsel kan öka med 1,5 TWh. Det motsvarar mer än en fördubbling av dagens biogasproduktion och har dubbel klimateffekt. Men de ekonomiska kalkylerna för företagaren är tuffa. Avgörande är att den metanreduceringsersättning på 20 öre/KWh som Energimyndigheten föreslagit införs.
• Fortsätt arbetet för bättre för- utsättningar för investeringar i solenergi och småskalig förnyelsebar energi. Vi måste ta till vara forskning, kommersialisera befintliga innovationer och ge fortsatta incitament till produktion. Därför ser vi med oro på att regeringen inte har gett besked om att förlänga stödet till solceller bortom år 2012. Inte minst viktigt är det så länge regeringen inte löser frågan om nettodebitering.
• Gör skillnad på fin- och fuletanol. I samband med regeringens vårproposition aviserades en höjning av kvotplikten för inblandning av etanol och biodiesel i drivmedel till 10 volymprocent. Men för att det ska få någon betydelse är det viktigt att regeringen säkerställer att biodrivmedlet framställts på klimatvänligt sätt.
• Fastställ långsiktiga villkor för biodrivmedel bortom 2013, för att garantera en konkurrenskraftig inhemsk produktion.
• Satsa på ny forskning för biodrivmedel. Utvecklingen av åkerbaserade bränslen och drivmedel från skogsråvara går snabbt. Den energiforskningsproposition som regeringen arbetar med är ett utmärkt tillfälle att driva på utvecklingen av nya miljövänliga drivmedel.
• Vindkraften kan växa ytterligare, men då måste tillståndsgivningen bli mer rättssäker samtidigt som det tillförs resurser för att korta köer. Acceptansen för vindkraft kan ökas ytterligare genom samägande och bättre lokal förankring. Vindkraftsinvesterarna måste bli bättre på att tidigt upprätta en dialog med berörda.
• Sverige är redan i dag en föregångare när det gäller klimat- och energifrågor. Men klimatet kräver att vi höjer målen. De gröna näringarna kan bidra till ny förnybar energi som inte bara är bra för klimatet utan också för sysselsättningen. Men då krävs mod och tydliga styrmedel.

Skrivet av: Helena Jonsson

Ordförande i LRF. 45 år och född i Eksjö. Förbundsordförande i LRF sedan våren 2011. Har tidigare varit LRF:s vice ordförande och styrelseledamot. Är också egen företagare inom lantbrukssektorn.  Möt Helena Jonsson i en filmad intervju. Högupplöst porträttbild: http://rkbildarkiv.se/ Länk till bio

”Tydligare målsättningar för svensk satsning på klimatanpassning”

Publicerad under kategori: Globala utmaningar
Nyckelord: Annie Lööf,Caroline Valen,REposition

För att få ytterligare ett perspektiv på  det öppna möte som hölls i Värmland nyligen bad Framtidskommissionens kansli Caroline Valen, arkitekt och en av paneldeltagarna, att skriva ner sina tankar från mötet.
(Läs mötesanteckningarna här)

Klimatanpassningsarbetet är ett ansvar som spänner över nästan alla samhällets sektorer. Det innebär stora utmaningar men också möjligheter för nya innovativa idéer och lösningar att växa fram. Gemensamt kan vi vända hot till möjlighet och ta vara på de positiva effekter klimatförändringarna kan innebära för Sverige och för svenska företag.

Att vi är på väg åt rätt håll, om än med små steg, visar engagemanget när Framtidskommissionen bjöd in till diskussion på temat i Karlstad den 9 maj. Värmlands näringsliv och lokala aktörer var samlade under två intensiva timmar. Mötet blev en välkommen dialog med bland annat näringsminister Annie Lööf om vilka behov som finns för att få fart på arbetet i Sverige.

Ett av teman som diskuterades var hur den fysiska planeringen – våra städer och byggnader, kan anpassas till ett klimat med förändrade förutsättningar. Men också hur detta arbete kan generera nya affärsmöjligheter för svenska företag inom byggsektorn.

Som grundare av arkitektföretaget REposition, med stort engagemang för frågorna, anser jag att en av våra största utmaningar är hur vi ska klimatanpassa våra städer och samtidigt skapa attraktiva, trygga miljöer som människor vill bo och vistas i. Klimatanpassning är därför i hög grad en stadsplaneringsfråga och en uppgift arkitekter måste intressera sig för.

Hoten kommer från alla håll. Klimatforskningen spår stigande hav, mer regn och höga flöden i vattendrag och sjöar. Samtidigt byggs det mer än någonsin i vattennära lägen längs våra kuster, vattendrag och sjöar. Kommuner, exploatörer och bostadsköpare verkar vara överens, än så länge – vattnet har en stark attraktionskraft och där vill vi bygga och bo.

Ändå lever vi med erfarenheter och problem redan i dagens klimat. Under 2000-talet har översvämningar orsakat återkommande problem på många platser i landet. Hittills har detta i stor utsträckning varit försäkringsbolagens angelägenhet. Vissa åtgärder har vidtagits, men det har främst handlat om att skydda områden med hjälp av vallar eller barriärer, upphöjda första våningar eller att endast tillåta parkeringsytor i markplan. Tekniska åtgärder som ofta är efterkonstruerade, dåligt integrerade i omgivningen och riskerar att motverka andra av stadsplaneringens mål om tillgänglighet, attraktivitet och trygghet.

Vad som behövs är ett helhetsgrepp om frågorna och ett förebyggande arbete för att hitta lösningar som är väl integrerade och kan tillföra fler värden än endast att klimatsäkra ett område eller en byggnad. Då måste klimatanpassning integreras som en förutsättning tidigt i planeringen av nya områden för att hitta hållbara lösningar ur ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv. 

Det finns gott om exempel att inspireras av i länder som England, Tyskland, Holland och USA. Där har man tvingats arbeta med frågorna under en längre tid, men också sett vilka möjligheter arbetet kan leda till. Som till exempel i Portland i USA, där klimatanpassad dagvattenhantering nu är en global turistattraktion. Är det möjligt där borde det vara möjligt här.

Ett konkret behov här hemma för att få fart på arbetet har varit att ge kommunerna verktyg för hur de kan arbeta med frågorna i den fysiska planeringen. På uppdrag av Länsstyrelserna i Västra Götaland och Värmlands län har REposition nyligen tagit fram handboken Stigande vatten – en handbok för fysisk planering i översvämningshotade områden. Resultatet är ett för Sverige unikt planeringsunderlag och samarbete mellan länen med utgångspunkt i regionala förutsättningar. Med handboken har kommunerna i länen nu gemensamma riktlinjer och ett metodstöd för hur översvämningsrisken ska analyseras och kopplas till lämplig markanvändning och exempel på åtgärder med utgångspunkt i Plan och bygglagen.

Men trots ökad medvetenhet, exempel att inspireras av och de initiativ som pågår, återstår en hel del utmaningar. Det handlar bland annat om långsiktighet. Hur långt fram vågar vi blicka i planeringen – 50, 100, 200 år? Vad är de mest fördelaktiga investeringarna ur flera perspektiv? Vilka aktörer måste vara med för att skapa samsyn och en gemensam riktning? Och inte minst, hur når vi ut med kunskap till den breda allmänheten, till exempel alla bostadsköpare? Frågor som återstår att utforska där offentliga och privata aktörer tillsammans måste hitta svaren och de långsiktiga lösningarna.

Åter på mötet i Karlstad var budskapet till Framtidskommissionen och näringsminister Annie Lööf tydligt; Det behövs tydligare målsättningar som visar att regeringen och Sverige satsar på klimatanpassning. Att jämföra med arbetet för att minska utsläppen där det finns ambitiösa mål på europeisk, nationell och lokal nivå att sträva efter. Först då tror vi att arbetet kan komma igång på riktigt och leda till aktivitet i kommunerna som i sin tur skapar spännande uppdrag och nya affärsmöjligheter inom konsultbranschen.

Så, låt oss anta utmaningen och visa att det går att vända hot till möjlighet!

Skrivet av: Caroline Valen

Caroline Valen är grundare av arkitektföretaget REposition. Företaget har tagit fram handboken Stigande vatten på uppdrag av Länsstyrelserna i Västra Götalands och Värmlands län. Handboken ska hjälpa kommunerna att ta hänsyn till ökade regnmängder, stigande vattennivåer och översvämningar när det planeras och byggs nytt i de båda länen.   Länk till bio

Stockholm +80 – What will it look like?

Publicerad under kategori: Globala utmaningar
Nyckelord: Earth Summit,FN,Rio+20,Stockholm+40

Vi lämnade nyligen Stockholm +40 och närmar oss Rio +20. Men vad händer Stockholm +80? Framtidskommissionens kansli bjuder in gästskribenter. Denna gång är det Ivana Savic. Sedan Rio-konferensen 1992 har man man inom FN-systemet fört en dialog med olika intressegrupper där barn och unga är en av dessa. Inför Rio+20 koordinerar Ivana Savic denna gruppens bidrag till konferensen. 

Perception of time is a subject to relativity and one would think that 2052 is a distant future, and that there is enough time to build the future that we want. However, it is an illusion that in a few decades drastic or even needed change for better is possible. Change is a process that takes time and that does not happen overnight, particularly when it comes to sustainable development.

In 1972, one of the most important conferences for human development was held in Stockholm, and that very same conference laid down foundation for the conceptualization of sustainable development. It was defined as the type of development that balances economic, social and environmental priorities. Additionally, the very same Stockholm Conference introduced to the world environmental governance as a tool to protect world citizens’ wellbeing from threats stemming from environmental degradation. Furthermore, twenty years after Stockholm, Earth Summit happened that further advanced, expand outcomes of the Stockholm Conference, and introduced new, visionary concepts. And yet today, the same issues and threats still affect the livelihoods of millions of people all over the world.

Forty years after Stockholm and twenty years after the Earth Summit, we reached the point where the world we want and the world we have are drastically different. It seems like we are stuck in a vicious cycle repeating our mistakes and solving problems in the same way we created them. During the Stockholm+40 meeting, a delegate read the Declaration of the United Nations Conference on the Human Environment. I was sad to note that the same set of issues being discussed today in Rio+20, are the same issues discussed in 1972: environmental degradation and economic and social inequality. It seems that unless we learned from the shortcoming of our current approach to sustainable development, we will be “trying to find solutions” to the same set of issues in 2052. It is time to learn from our mistakes and implement new and holistic initiatives to address our societal, economic, and environmental challenges. Even more, we must believe in the process and believe that changes for better are possible. However, change is not only a responsibility of governments; it is a shared responsibility among all members of our society. Each contribution that we make is crucial for building the future we want.

In forty years from now on, I hope that Stockholm+80 will celebrate achieved vision, political commitment, ambition and goals set in 1972 and expanded further in the following decades. In forty years, I expect that our conversation to be related about innovative models for regional and worldwide sustainable development, in which each of us has an opportunity to meaningfully participate. Every process has it beginning, its peak and fall. I more than ever, believe that the sustainable development process is just in its beginning, and now it’s the time to work toward reaching its peak.

Skrivet av: Ivana Savic

Ivana Savic representerar FN:s  Commission on Sustainable Development Major Group for Children and Youth vid Rio +20. Ivana arbetar vanligtvis för Belgrade Child Rights Centre.   Länk till bio

Värmland blir varmare

Publicerad under kategori: Energi
Nyckelord: Annie Lööf,Karlstad,Karlstad universitet,Värmland

Nytt klimat ger nya förutsättningar. Hur påverkar ett varmare, våtare och vildare väder framtidens Värmland? Onsdagen den 9 maj bjuder regeringens framtidskommission i samarbete med Länsstyrelsen Värmland och Karlstads universitet in till öppet möte.

Tema för dagen är klimatanpassning och deltar gör bland annat näringsminister Annie Lööf, medlem i regeringens framtidskommission och koordinerar utredningen om en hållbar tillväxt i globaliseringens tid.

Framtidskommissionen verkar för att bredda debatten om morgondagens Sverige. I Karlstad arrangeras ett öppet möte där personer som är engagerade i en av framtidens stora utmaningar, klimatanpassning, bjuds in till dialog och för att lyfta in synpunkter och kunskap i framtidskommissionens arbete.

Datum: onsdagen den 9 maj
Tid: 09:30-11:50
Plats: Karlstads CCC
Kontakt: anna-karin.klasa@lansstyrelsen.se, tel: 054-197271
petter.hojem@primeminister.ministry.se tel: 072-2434939

Program
Moderator: Joachim Gustafsson kommunikationschef Karlstads universitet

10.00 – 10.05
Välkomsthälsning, Landshövding Eva Eriksson
10.05 – 10.15
Framtidskommissionens arbete, Näringsminister Annie Lööf
10.15 – 10.25
Klimatanpassning i Värmland, Karin Klasa
10.25 – 10.35
Stigande Vatten – om översvämningshantering, Caroline Valen RePosition
10.35 – 10.45
Arvet: befintliga bebyggelsestrukturer och problem det medför, Anna Sjödin översvämningssamordnare Karlstads kommun
10.45 – 10.55
LIS: Landsbygdutveckling i strandnära läge, Bente Plöen planarkitekt Arvika kommun
10.55 – 11.05
Jordbrukets utmaningar och möjligheter i ett förändrat klimat, Line Strand HS Konsult AB/Hushållningssällskapet
11.05 – 11.15
Skogsbrukets utmaningar och möjligheter i ett förändrat klimat, Bergvik Skog
11.15 – 11.45
Diskussion
11.45 – 11.50
Sammanfattning av dagen, Näringsminister Annie Lööf

Skrivet av: Petter Hojem

Petter Hojem är ämnessakkunnig i Framtidskommissionen. Han är sekreterare för utredningen Hållbar tillväxt i globaliseringens tid, som koordineras av näringsminister Annie Lööf. Petter är tjänstledig från tankesmedjan FORES där han har arbetat som programansvarig. Länk till bio

Sverige måste börja premiera kreativitet

Publicerad under kategori: Global ekonomi
Nyckelord: Apple,konkurrenskraft,Kreativitet,Spotify

Artikel publicerad i Dagens Industri
Av: Mernosh Saatchi, vd Humblestorm och medlem i regeringens Framtidskommission

De kreativa branscherna får allt större betydelse för tillväxt, jobb och innovationer i en svensk ekonomi på uppgång. Sverige har redan en hög internationell status inom design, musik, mode, reklam och kommunikation. De här branscherna bidrar med nya lösningar, nya jobb och ett tydligt imagebyggande. Det är bra för svenskt näringsliv och det är bra för Sverige som samhälle.

I takt med att vi ser nya tjänstemarknader växa fram i en global ekonomi ser vi nu också hur innovationsförmåga och kreativitet börjar spela en allt större roll inom näringslivet. Det patent på kreativitet som de traditionellt kreativa branscherna tidigare lagt beslag på börjar luckras upp. Inom allt fler branscher inser man att kreativitet är lönsamt för alla och därtill helt avgörande i skapandet av nya innovationer och affärsidéer. Ta till exempel företag som Apple och Spotify – typexempel på företag som till största delen konkurrerar med kreativitet. Nästintill allt du kan göra på en Apple-enhet idag kan du göra på en enhet från en annan leverantör. Det finns också massor av tjänster för att streama musik via nätet. Det unika säljargumentet handlar således inte om funktionalitet utan snarare om en differentiering i affärsmodell, paketering, varumärke och design. Det är Apples och Spotifys kreativa förmåga, tillsammans med mod och vilja att vara annorlunda, som har gjort dem framgångsrika. Inte deras teknik.

Det är nu hög tid att fokusera på behovet av kreativitet som en förutsättning för hela Sveriges ökade konkurrenskraft. Vi är bra – men vi kan bli ännu bättre. Som företagsledare i kommunikationsbranschen uppmuntrar jag gärna till en kultur som främjar ifrågasättande och lust att experimentera och skapa innovativa lösningar. Men gör man samma sak i andra branscher? Hur många jobbannonser ser vi där man premierar kreativitet?

Som barn är vi alla kreativa. Därför är det till stor del förskolans och skolans uppgift att underhålla och utmana individens lust till nyskapande. Kreativitet handlar mycket om förmågan att våga utmana existerande normer och mönster för att hitta nya mer effektiva – och innovativa – angreppssätt. Likväl som skolan har ett ansvar att hitta och främja denna förmåga, så måste näringslivet och resten av samhället premiera just detta. Idag ser vi stora skillnader i den samhällsstrukturella kreativiteten, speciellt när det gäller privata vs offentliga sektorn.

Vi måste se till så att vi har en samhällsmodell som främjar innovationskraft, som uppmuntrar kreativt tänkande på alla områden och som ger en plattform för människor att våga och tillåtas satsa på sina idéer och drömmar. Vi i Sverige har en rad framtidsutmaningar som kommer att innebära att vi måste konkurrera på andra villkor. Mycket pga av den ändrade demografin med större andel äldre samt miljö- och integrationsutmaningar som alla kräver nya ideer och angreppssätt. Därför måste vi rusta vår svenska samhällsmodell ytterligare för att skapa en grund i kreativitet både för individen samt det som individen skall åstadkomma i form av nytänkande på befintlig arbetsplats eller nyföretagande. Idag premieras till exempel inte möjligheter till nystart och omstart i den utsträckning som vi behöver för att skapa fler konkurrenskraftiga företag samt bygga en plattform för nytänkande inför framtiden.

Hur gör vi då hela Sverige mer kreativt? För det första måste vi inse att produktion, med några få undantag, inte längre är vad som gör framtidens Sverige rikt. I takt med det växande tjänstesamhället är det i stället kreativitet och differentiering som kommer att ersätta funktionalitet som vårt unika säljargument. För att främja den utvecklingen behöver vi ett samhällsklimat och en företagskultur som ger oss vilja och mod att göra nya saker på nya sätt och att våga utmana etablerade strukturer. Om Sverige ska behålla sin goda position i världen och sin relevans i en post-industriell tid är det dags att börja främja fritänkande, mod och kreativ förmåga i alla delar av samhället. I utbildningsväsendet, i branscherna utanför de traditionellt kreativa och i vårt land som stort. Med min erfarenhet som entreprenör inom kommunikationsbranschen samt i min roll som medlem i regeringens Framtidskommission kommer jag  aktivt driva frågan hur Sverige skall främja kreativitet för att bli än mera konkurrenskraftigt.

______________________________________________

Du som läsare kan kommentera texten men eftersom det inte är en redaktionsmedlem kan du inte förvänta dig återkoppling från skribenten.

Skrivet av: Mernosh Saatchi

VD Humblestorm. 32 år och född i Stockholm. Grundare, ägare och vd för kommunikationsbyrån Humblestorm Event & Kommunikation och bemanningsföretaget Humblestorm Bemanning & Rekrytering.   Möt Mernosh Saatchi i en filmad intervju. Högupplöst porträttbild: http://rkbildarkiv.se/ Länk till bio

Hållbar utveckling, rättvisa och nya mått på samhällsutveckling

Publicerad under kategori: Globala utmaningar
Nyckelord: Chalmers,Global hållbarhet,Johan Holmberg,Marco Mira d'Ercole,OECD,Rio +20,SR,Stockholm +40

Måste vi sänka vår levnadsstandard för att rädda miljön? Är grön tillväxt ett realistiskt mål eller måste vi göra avkall på tillväxten för att behålla det gröna? De frågorna kan man ställa sig i samband med årets stora internationella konferenser om hållbar utveckling – FN:s Rio +20-konferens i juni och Stockholm +40 som hölls i veckan.

En intressant infallsvinkel gavs av Chalmers vicerektor Johan Holmberg när han intervjuades av SR:s Studio Ett den 23/4 i samband med Stockholm +40-konferensen. Han pekade på att det som människor i allmänhet bryr sig om i livet faktiskt stämmer väl med det som krävs om vi ska klara hållbar utveckling.

Aktuell forskning om välbefinnande visar nämligen att det vi människor verkligen vill här i livet är sådant som att umgås med dem vi tycker om och få tid för det vi upplever som viktigt och meningsfullt. Att sitta i bilköer kommer inte särskilt högt upp på listan av det vi vill ägna tiden åt.

Johan Holmberg gav ett konkret exempel från Colombia på hur miljö och livskvalitet kan främjas på en och samma gång. Borgmästaren i huvudstaden Bogotá bestämde sig för att man inte ska behöva riskera livet i trafiken bara för att man är fattig. Staden byggde nya busslinjer, parker och bra gång- och cykelbanor. Det gjorde att fattiga människor kunde färdas på ett värdigare sätt. Sammanhållningen i samhället förbättrades, välbefinnandet ökade – och som en bieffekt minskade trafiken och miljöbelastningen.

Sammanhållning, rättvisa och hållbar utveckling hänger alltså nära samman.

En utmaning i sammanhanget är att mäta och följa upp andra aspekter av samhällsutveckling än de rent ekonomiska och på så vis få bättre underlag för politiska beslut. Även detta fick ett konkret exempel i radion i veckan när Lunchekot och P4 Västernorrland den 23/4 rapporterad att Härnösands kommun för första gången gjort ett särskilt barnbokslut. Bokslutet lyfter fram barnperspektivet inom kommunens alla områden. Det redovisar bland annat att en av tio femteklassare i kommunen inte kan simma, att det kom in 52 anmälningar om barnmisshandel förra året och att pojkar motionerar mer än flickor i yngre år men att det jämnar ut sig när de blir äldre. Uppgifterna ska hjälpa kommunens politiker att fatta beslut som rör barn och unga.

Framtidskommissionen planerar ett seminarium om nya mått på miljö och välbefinnande i samhället. Det handlar om att mäta och synliggöra både miljö och välbefinnande på ett nytt sätt och därmed få underlag för väl avvägda politiska beslut. Seminariet planeras till den 14 juni i Stockholm och arbetstiteln är ”Beyond GDP: New Indicators for Future Policy Making”. Det hålls på engelska eftersom huvudtalare är Marco Mira d’Ercole från OECD som arbetar just med att ta fram nya mått på samhällsutveckling. Håll utkik efter närmare information om seminariet här på Framtidskommissionens hemsida!

Skrivet av: Charlotta Levay

Charlotta Levay är ämnessakkunnig i Framtidskommissionen. Hon är sekreterare i framtidsutredningen om Rättvisa och sammanhållning som koordineras av socialministern. Charlotta är annars lektor i företagsekonomi med inriktning på organisation vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet. Länk till bio

”Världen behöver globalt ledarskap”

Publicerad under kategori: Global ekonomi
Nyckelord: FN,Johan Rockström,Klas Eklund,Rio+20,Stockholm +40

Framtidskommissionens medlemmar Johan Rockström och Klas Eklund skriver i dag på DN:s debattsida om att utvecklingen på de flesta områden såsom klimat och biologiskt mångfald ser dystrare ut nu än för 40 år sedan då den första globala miljökonferensen hölls i Stockholm.

I dag samlas flera av världens miljöministrar i Stockholm till 40-årsminnet av FN:s första globala miljökonferens. ”Stockholmskonferensen 1972” blev startskottet för det globala miljösamarbetet. Nu hoppas man injicera politisk energi inför FN:s möte om hållbar utveckling i Rio i juni.

”Stockholm +40” utgör en möjlighet för Sverige att påverka den globala politiken för hållbar utveckling. Konferensen är också ett tillfälle att reflektera över hur världens regeringar har levt upp till tidigare utfästelser. Framsteg har gjorts på några områden, såsom skydd av ozonlagret och minskning av luftföroreningar. Men på de flesta områden, från klimat till biologisk mångfald, är utvecklingen dystrare.

Dessutom, vilket är ytterst allvarligt, har det globala politiska ledarskapet på miljöområdet under de senaste åren faktiskt gått bakåt! 1972 kunde ledare enas om att hållbar förvaltning av miljön är en förutsättning för välfärd och ekonomisk utveckling. I dag ger naturvetenskapen en massiv uppbackning till stöd för kraftfulla insatser för att avvärja storskaliga miljörisker. Även ledande ekonomer som Nicholas Stern och William Nordhaus visar att det är samhällsekonomiskt lönsamt att nu investera för att till exempel bromsa den globala uppvärmningen.

Ändå domineras den politiska diskursen av synen att hållbarhet är en kostnad. Miljö ställs ofta i motsats till utveckling. Miljö eller jobb; hållbarhet eller tillväxt – det är den förhärskande retoriken både bland republikaner i USA och från en del politiska ledare i tillväxtekonomier. Ifrån bjärt motsatta ståndpunkter landar de i samma slutsats: miljöinvesteringarna får vänta.

Att världen har backat från Stockholmskonferensens ambitioner märks också i det resultat­dokument, ”Zero Draft”, som förhandlas fram inför Rio-konferensen i juni. Dokumentet saknar både vision, substans och ambition.

Detta är farligt, i ett läge då världen behöver globalt ledarskap. Så länge som människorna var få och levnadsstandarden låg gjorde mänskligheten inte så stort avtryck i naturen. Men nu går världens befolkning mot 9-miljardersstrecket och inkomsterna i de folkrika länderna stiger snabbt. Den globala BNP som det tog mänskligheten 10.000 år att nå, fördubblas nu på 15–20 år. Och fortsätter tillväxten i samma takt ytterligare 15–20 år, innan befolkningen planar ut, fyrdubblas produktionen. I absoluta tal medför det en enorm ökning av resursbehov, avfall och slitage på naturen – och det är just de absoluta talen som är de viktiga, eftersom planetens ekologiska utrymme har gränser.

För ett år sedan hade tidskriften The Economist – som knappast kan betraktas som något rödskäggigt, grönrabulistiskt organ – ett omslag som förkunnade ”Welcome to the Anthropocen”. Tidskriften hade tagit till sig forskningens slutsats att vi gått in i en ny geologisk tidsålder, där mänskligheten är den största förändringsfaktorn på vår planet.

Jorden upplever just nu en global massutrotning av arter. Tillgången till färskvatten är i fara för miljarder människor. Kol-, kväve- och fosforcyklerna förrycks. Sammantaget håller mänskliga aktiviteter på att slå i taket av vad biofysiska och ekologiska processer på jorden klarar av – vilket ger stora risker, inte bara för folkhälsa, jordbruk och livsmedelsförsörjning utan också i krassa ekonomiska termer. Anledningen är inte bara att naturkapital skadas. Vi riskerar även tröskeleffekter, med accelererad avsmältning av Arktis is, kollaps av marina fiskeresurser och uttorkning av jordbrukslandskap.

Förhandlingsdokumentet inför Rio är tyst om denna skala av mänsklig miljöpåverkan. Dokumentet står inte i paritet med den vetenskapliga riskbilden, och ger således inte den grund som behövs för en politik för hållbar utveckling.

Vad bör då göras? Vi är båda medlemmar av regeringens Framtidskommission, och har således ett uppdrag att tillsammans – utifrån våra olika perspektiv som ekonom respektive miljövetare – formulera problembilder och lösningar inför den långa sikten.

Vi menar att Sveriges internationella trovärdighet erbjuder en möjlighet inför dagens konferens. Sveriges regering kan och bör nu driva flera strategiska frågor.

För det första: På nationell nivå kan Sverige vara ett föredöme som vågar gå före och testa lovande lösningar. Den gröna skatteväxlingen bör fortsätta, med lägre skatt på arbete men högre skatt på miljöförstörande produktion och konsumtion. Företagen behöver utveckla nya strategier för grön tillväxt, baserade på kretsloppsbaserade affärsmodeller. Då krävs starka styrmedel för att skapa incitament för hållbara affärsstrategier.

Sverige kan gå än tydligare i spetsen för att utveckla miljöräkenskaper och lägga om nationalräkenskaperna i grön riktning. Staten kan också visa vägen för den privata sektorn genom att sätta tydligare hållbarhetsmål för sina egna, statsägda företag.

För det andra: Sverige är litet; bara halvannan promille av världens befolkning. Viktigt är därför hur vi kan påverka EU:s miljöarbete. I dag ser vi illavarslande tecken på hur europeiska ledare prioriterar ner miljö- och klimatarbetet. Sverige bör rida spärr mot alla sådana tendenser.

För det tredje: På global nivå bör vi sträva efter att formulera en hållbar vision som svarar upp mot riskbilden. Två rimliga mål är en omställning till en värld med tillgång till förnybar energi och till mat producerad från hållbart lantbruk. Vi har i dag teknologier, styrmedel, och marknadsverktyg för att klara båda dessa revolutioner. Vad som saknas är den politiska viljan. Sverige bör gå i bräschen men behöver då prioritera upp global miljö i regeringsarbetet.

Därför måste det globala samarbetet stärkas. I Stockholm 1972 föddes FN:s – ganska tandlösa – miljöprogram UNEP. Nu finns möjligheten att i Rio uppgradera UNEP till ett fullödigt FN-organ, vilket skulle ge miljön samma politiska tyngd som handel och hälsa i det globala samarbetet. Sverige bör också stödja den colombianska regeringens förslag att omvandla FN:s Millenniemål till globala hållbarhetsmål.

Avslutningsvis: Världen behöver en snabb övergång till en grön ekonomi. Ekonomiska styrmedel måste kompletteras med politiska mål och kraftfulla institutioner.

I Stockholm, för 40 år sedan, stakades en ambitiös kurs ut – trots att vetenskapen då inte hade kommit lika långt som nu. I dag finns inga ursäkter. Vi har god kunskap om de akuta risker som mänskligheten möter. Sverige har åter chansen att visa globalt ledarskap för att lösa mänsklighetens ödesfrågor. En visionär ”Stockholmsanda” vore en bra start.

Skrivet av:

Johan Rockström, chef Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet, medlem Framtidskommissionen

Klas Eklund, seniorekonom SEB, adjungerad professor, Lunds universitet, medlem Framtidskommissionen

Skrivet av: Tobias Nilsson

Tobias Nilsson är kommunikatör i Framtidskommissionen. Han kommer närmast från UD:s presstjänst där han ägnat sig åt mediekontakter och utveckling av UD:s digitala och sociala kanaler. 2009 var han projektledare för webbplatsen se2009.eu, som utvecklades för det svenska ordförandeskapet i EU. Länk till bio

Tuffa tider väntar för världsledare med stort kontrollbehov

Publicerad under kategori: Demokrati och deltagande
Nyckelord: #Sif12,Alec Ross,Carl Bildt,Ericsson,FN,Google,Hillary Clinton,Nato,Nicklas Lundblad,Stockholm internet forum

Internet är en framtidsfråga. Det behövs ingen framtidskommission för att konstatera det. Nätet påverkar alltfler delar i våra dagliga liv. Från infrastruktur, mediekonsumtion till hemmets alla aspekter och vår sociala samvaro. En inte alltför djärv gissning är att vi bara sett början. Utrikesminister Carl Bildt menar till och med att friheten på nätet är en av de stora globala framtidsfrågorna.

Via mobilen och sociala medier har världens medborgare på några år blivit publicister. Nyligen avslutades konferensen Stockholm internet forum som under två dagar samlade 350 beslutsfattare, representanter från det civila samhället, aktivister, näringslivet och tech-community från runt om i världen för att diskutera olika aspekter av frihet på nätet.

Det blev en del unika möten. Hackare satt i samma panel som representanter för Nato och syriska aktivister kunde konfrontera Ericsson om varför de levererar telekomteknik till Syrien. Ericssons representant Elaine Weidman-Grunewald svarade att de inte levererar övervakningsutrustning utan GSM-utrustning. Denna diskussion illustrerar tydligt att detta inte längre endast är en teknikfråga utan också en yttrandefrihetsfråga. Elaine Weidman-Grunewald undrade retoriskt om de mänskliga rättigheterna skulle öka om Ericsson lämnade landet.

Huruvida telekomföretag ska lämna ut uppgifter när auktoritära regimer efterfrågar dem diskuterades också. Tyvärr är även det en framtidsfråga utan enkla svar. För hur ska man se på utrustning som kan användas för olika syften – vilken lag förhåller man sig till när länders lagar står i konflikt med de övergripande mänskliga rättigheterna? Salil Tripathi, chef på Institute for Human Rights and Business hade ett svar: ”Choose the better law”.

Länder som censurerar internet ökar. Enligt Nicklas Lundblad från Google så finns det i dag 42 länder i världen som utövar censur av internet och var artonde månad dubblas kontrollen. Alec Ross, rådgivare i innovationsfrågor till utrikesminister Hillary Clinton, menar att censuren på nätet visserligen är påtaglig men att det samtidigt blir svårare och svårare att helt täppa till: ”Governments like control but the 21st Century is a lousy time to be a control freak”.

Alec Ross förutser också att vi kommer att se ökade förekomster av så kallade ‘dark nets’ och slutna nätverk framöver. Utrikesminister Carl Bildt, som stod värd för mötet, vill möta detta med fler vägar in på nätet: ”The best thing we can do with closed societies is to swamp them with networks, connectivity”. Och det är slaget mellan öppet och stängt vi kommer att se framöver, menar Ross: ”If left vs right was the battle of 20th centry, open vs closed is the battle of 21st century”.

Twittersignaturen @hapeeg skickade en angelägen fråga till konferensen: why is internet freedom always the area of foreign affairs and not of internal affairs? Internationellt sett är han inte ensam om den analysen. Det visade kommentarerna som strömmade in till konferensen.

Det är en relevant fråga. I Sverige saknas dock inte den inrikespolitiska debatten. Och frågan om företagens ansvar för friheten på nätet blev högaktuell på konferensens öppningsdag då en mängd medier publicerade inslag om att Telia Sonera ska ha hjälpt diktaturer att kartlägga och motarbeta regimmotståndare.

Det var nog denna fråga som fångade de flesta svenskars uppmärksamhet. Men friheten på nätet är större än Sverige. Internationellt  följdes konferensen av många. Konferensens så kallade hashtag, #sif12 låg på topp tio globalt under konferensens första dag.

Så det finns uppenbarligen ett stort engagemang världen över. Sverige har drivit frågan om att de fri- och rättigheter som gäller offline också ska gälla online. Med den arabiska våren har frågan seglat upp på den globala agendan. Och helt nyligen lyftes för första gången frågan om friheten på nätet in på FN:s agenda för mänskliga rättigheter. 

En synnerligen trist utveckling för de ledare som vill styra i det tysta.

Läs summeringen av konferensen här och se även videointervjuerna.

Skrivet av: Tobias Nilsson

Tobias Nilsson är kommunikatör i Framtidskommissionen. Han kommer närmast från UD:s presstjänst där han ägnat sig åt mediekontakter och utveckling av UD:s digitala och sociala kanaler. 2009 var han projektledare för webbplatsen se2009.eu, som utvecklades för det svenska ordförandeskapet i EU. Länk till bio