Hellre morötter än piskor för att nå nollutsläpp 2050?

Publicerad under kategori: Grön tillväxt
Nyckelord: FOI,LETS2050,Naturvårdsverket,SEI

Vad är en grön, klimatneutral ekonomi – och hur kan Sverige nå dit till 2050? Svaret beror på hur framtiden ser ut, inte bara i Sverige utan i världen i stort. Den 11 februari presenterades rapporten ”Sweden in a World of Growing Uncertainties” följt av en diskussion om vägen till ett Sverige utan koldioxidutsläpp.

År 2050 ska Sveriges utsläpp av växthusgaser vara lika med noll, enligt regeringens klimatproposition. Det är ett tufft men uppnåeligt mål. Nu måste vägen dit pekas ut.

Regeringen har påbörjat arbetet med en färdplan mot nollutsläpp. Till sin hjälp har man bland annat underlag från Naturvårdsverket, forskningsprogrammet LETS2050 vid Lunds universitet och Framtidskommissionen, tillsammans Stockholm Environment Institute (SEI) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Den 11 januari diskuterades färdplanen och underlagsrapporterna vid ett välbesökt seminarium i Rosenbad. Rapporten ”Sweden in a World of Growing Uncertainties” lanserades. En initierad paneldiskussion om ”hur-frågan” följde, med många frågor från publiken. Vilka styrmedel bör införas? Morötter eller piskor? Finansdepartementets roll?

Statssekreterare Anders Flanking, Miljödepartementet menade att koldioxidutsläpp måste kosta mer och klimatvänliga produkter och teknik ska kosta mindre. Han nämnde offentlig upphandling som ett annat viktigt instrument där stat, kommun och landsting ska vara förebilder och välja klimatvänliga alternativ.

Gunilla Saltin, tf koncernchef på skogsbolaget Södra tryckte på Sveriges många komparativa fördelar.
- Vi har gott om förnybar energi, skog och smarta produktionsprocesser som ger energiöverskott, till exempel fjärrvärme, sa Saltin. Nu gäller det att skapa långsiktiga spelregler så att innovativa biomaterial och biobränslen kan konkurrera med plast och olja.

Flera i panelen lyfte Storbritanniens klimatlagstiftning med tydliga trappsteg för att få ner koldioxidutsläppen som ett viktigt föredöme. Nationalräkenskaperna borde kompletteras med klimaträkenskaper och följas upp årligen av Finansdepartementet, ansåg Karl Halding på SEI och påminde om att klimatanpassning inte är ett ok utan en möjlighet. För framtiden.

- Vi måste höja tempot, sa Världsnaturfonden (WWF).

Se seminariet i sin helhet i spelaren ovan. Läs seminarieprogrammet här.

Ladda ner rapporten ”Sweden in a World of Growing Uncertainties”

Rapporten är framtagen på Framtidskommissionens uppdrag, av Stockholm Environment Institute (SEI) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som låtit en grupp forskare, med hjälp av olika framtidsscenarier, undersöka vilka möjligheter Sverige har att gå mot en grön ekonomi.

Följande skribenter har tagit fram rapporten:

Karl Hallding (Stockholm Environment Institute, SEI) – project leader
E. Anders Eriksson (Swedish Defence Research Agency, FOI)
Malin Mobjörk (Swedish Defence Research Agency, FOI)
Måns Nilsson (Stockholm Environment Institute, SEI)
Eva Alfredsson (Swedish Agency for Growth Policy Analysis, Tillväxtanalys)
Kristian Skånberg (Swedish Confederation for Professional Employees, TCO)
Hannes Sonnsjö (Swedish Defence Research Agency, FOI)
Magnus Benzie (Stockholm Environment Institute, SEI)
Henrik Carlsen (Swedish Defence Research Agency, FOI)
Eric Kemp-Benedict (Stockholm Environment Institute, SEI)

Framtidskommissionen har beställt ett tiotal underlagsrapporter varav rapporten ”Sweden in a World of Growing Uncertainties” är den tionde som offentliggörs. Samtliga rapporter finns att ladda ner under Dokumentation.

Läs mer:

Naturvårdsverkets rapport och uppdrag angående Färdplan 2050

LETS2050 vid Lunds universitet

Skrivet av: Tobias Nilsson

Tobias Nilsson är kommunikatör i Framtidskommissionen. Han kommer närmast från UD:s presstjänst där han ägnat sig åt mediekontakter och utveckling av UD:s digitala och sociala kanaler. 2009 var han projektledare för webbplatsen se2009.eu, som utvecklades för det svenska ordförandeskapet i EU. Länk till bio

Ekologiska, ekonomiska och moraliska skäl till ett hållbart samhälle

Publicerad under kategori: Grön tillväxt
Nyckelord: FN:s klimatpanel,Hållbar utveckling

Av alla framtida samhällsutmaningar finns det troligen ingen som är större än att ställa om till en ekologiskt hållbar utveckling och att kombinera det med en fortsatt ekonomisk utveckling. Globalt beräknas cirka två tredjedelar av ekosystemen redan vara överutnyttjade, och enligt vissa uppskattningar överstiger vårt användande av de globala naturresurserna 40 procent av jordens kapacitet. Under de senaste hundra åren försvann cirka 40 procent av all skog och hälften av jordens alla våtmarker. Den biologiska mångfalden är också hotad: bara sedan 1970 har ryggradsdjuren minskat med 30 procent, och forskare talar om att vi befinner oss i den sjätte kända massutrotningen av arter.

Samtidigt fortsätter den globala uppvärmningen. Enligt FN:s klimatpanel ökade den globala medeltemperaturen med 0,74 grader under perioden 1906-2005, och redan gjorda utsläpp kommer att leda till fortsatta temperaturökningar med uppskattningsvis en halv grad under de kommande decennierna.

Globalt finns det en övertygande vetenskaplig enighet om att det pågår klimatförändringar och att människan är den främsta orsaken till dessa. Vid sidan av den breda konsensus som råder inom ramen för FN:s klimatpanel visar exempelvis en aktuell undersökning  att 97 procent av forskarna inom American Geophysical Union och American Meteorological Society anser att det pågår en global uppvärmning, och att endast 5 procent tog avstånd från att människan bidrar till den globala uppvärmningen.

Både internationellt och nationellt finns det också en bred politisk enighet om att den globala medeltemperaturen inte får stiga mer än 2 grader för att undvika klimatförändringar som kan bli verkligt förödande. För att det ska finnas någon möjlighet att nå det målet krävs uppskattningsvis att halten av växthusgaser inte överstiger 450 ppm koldioxidekvivalenter. Redan nu uppgår halten till 394 ppm, och den stiger med cirka två ppm per år. Varje år uppgår de globala utsläppen av växthusgaser till cirka 50 miljarder ton koldioxidekvivalenter, jämfört med 38 miljarder ton år 1990. Samtidigt finns de gamla utsläppen kvar i atmosfären. Enligt Naturvårdsverket krävs det att utsläppen minskar till cirka 44 miljarder koldioxidekvivalenter ton före år 2020, och till 19 miljarder ton före 2050, för att det ska finnas möjlighet att begränsa temperaturökningen till två grader.

Parallellt pågår den globala demografiska och ekonomiska utvecklingen. Fram till 2050 förväntas världens befolkning öka med två miljarder, samtidigt som miljarder människor kommer att lyftas ur fattigdom tack vare ökat ekonomiskt välstånd. I takt med att tidigare fattiga länder blir rikare kommer de att förvänta sig – och ha samma rätt som vi själva har tagit oss – en högre levnadsstandard. Det kommer öka de globala påfrestningarna på miljön ytterligare. För att de globala klimatförändringarna ska kunna begränsas krävs det därför enormt stora minskningar av utsläppen av växthusgaser i rikare länder som Sverige.

Detta leder till en rad utmaningar, både globalt och nationellt. Sverige har åtagit sig målsättningen att bidra med netto noll utsläpp av växthusgaser år 2050. Hur ska vi lyckas nå dit? Hur ska vi ställa om trafik- och energisystem så att de blir långsiktigt hållbara och inte bidrar till negativ miljöpåverkan? Hur ska vi lyckas kombinera en utveckling som inte bidrar negativt till miljön med fortsatt ekonomisk utveckling, nationellt och globalt? Och hur ska Sverige ställa sig i förhållande till resten av världen? Ska vi gå före eller följa efter – och om vi går före, hur långt före ska vi gå? Även om Sverige skulle minska sina utsläpp till noll skulle det få begränsad betydelse för det globala klimatet, men – och det är ett viktigt men – det är i sig inget argument för att Sverige ska göra sin del. Däremot kan det globala inflytandet bli mycket större om vi också lyckas visa världen att det går att ställa om till en ekologiskt hållbar utveckling utan att offra andra viktiga värden.

En sak är samtidigt viktig att komma ihåg. Valet står inte mellan att ställa om till en ekologiskt hållbar utveckling eller fortsätta som tidigare. Valet står inte heller mellan att satsa resurser på att ställa om till en ekologiskt hållbar utveckling eller att spara dessa pengar eller använda dem till andra saker.

Förr eller senare kommer Sverige – och världen – tvingas ställa om och anpassa sig. Förr eller senare kommer det att kosta pengar att ställa om och klimatanpassa samhället. Ju längre vi väntar, desto dyrare kommer det samtidigt att bli. Det kan därmed finnas inte bara ekologiska – utan också ekonomiska och moraliska – skäl att påskynda utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle.

För att lyckas möta dessa framtidsutmaningar kommer det att krävas politiska beslut och åtgärder, men det räcker inte. Det kommer också krävas av företag, det civila samhället och oss alla som enskilda individer att vi tar vår del av ansvaret. Att få alla att inse detta och dra åt samma håll är ytterligare en utmaning. Redan idag är det förvisso många som vet om och inser att det är viktigt att ställa om till en ekologiskt hållbar utveckling, men för många är det samtidigt en passiv och grund kunskap, som därmed inte får särskilt stort inflytande över deras åsikter eller handlingar. Passiv kunskap kan vara en början till förändring, men för att åstadkomma verklig förändring krävs att kunskapen aktiveras och integreras i andra delar av människors tänkande och handlingar. Att åstadkomma det är ytterligare en utmaning på vägen mot en hållbar utveckling.

Skrivet av: Jesper Strömbäck

Jesper Strömbäck är huvudsekreterare och kanslichef för regeringens Framtidskommission. Under perioden som arbetet med regeringens Framtidskommission pågår är Jesper tjänstledig från tjänsten som professor i journalistik och politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall. Möt Jesper Strömbäck i en filmad intervju. Högupplöst porträttbild: http://rkbildarkiv.se/ Länk till bio

Inlägg från Vattenriket

Publicerad under kategori: Grön tillväxt
Nyckelord: Åsa Pearce,Ekotjänster,Öppet möte i Kristianstad,Vattenriket

Ekosystemens tjänster i dag och i morgon

Skrivet av: Tobias Nilsson

Tobias Nilsson är kommunikatör i Framtidskommissionen. Han kommer närmast från UD:s presstjänst där han ägnat sig åt mediekontakter och utveckling av UD:s digitala och sociala kanaler. 2009 var han projektledare för webbplatsen se2009.eu, som utvecklades för det svenska ordförandeskapet i EU. Länk till bio

”Tydligare målsättningar för svensk satsning på klimatanpassning”

Publicerad under kategori: Globala utmaningar
Nyckelord: Annie Lööf,Caroline Valen,REposition

För att få ytterligare ett perspektiv på  det öppna möte som hölls i Värmland nyligen bad Framtidskommissionens kansli Caroline Valen, arkitekt och en av paneldeltagarna, att skriva ner sina tankar från mötet.
(Läs mötesanteckningarna här)

Klimatanpassningsarbetet är ett ansvar som spänner över nästan alla samhällets sektorer. Det innebär stora utmaningar men också möjligheter för nya innovativa idéer och lösningar att växa fram. Gemensamt kan vi vända hot till möjlighet och ta vara på de positiva effekter klimatförändringarna kan innebära för Sverige och för svenska företag.

Att vi är på väg åt rätt håll, om än med små steg, visar engagemanget när Framtidskommissionen bjöd in till diskussion på temat i Karlstad den 9 maj. Värmlands näringsliv och lokala aktörer var samlade under två intensiva timmar. Mötet blev en välkommen dialog med bland annat näringsminister Annie Lööf om vilka behov som finns för att få fart på arbetet i Sverige.

Ett av teman som diskuterades var hur den fysiska planeringen – våra städer och byggnader, kan anpassas till ett klimat med förändrade förutsättningar. Men också hur detta arbete kan generera nya affärsmöjligheter för svenska företag inom byggsektorn.

Som grundare av arkitektföretaget REposition, med stort engagemang för frågorna, anser jag att en av våra största utmaningar är hur vi ska klimatanpassa våra städer och samtidigt skapa attraktiva, trygga miljöer som människor vill bo och vistas i. Klimatanpassning är därför i hög grad en stadsplaneringsfråga och en uppgift arkitekter måste intressera sig för.

Hoten kommer från alla håll. Klimatforskningen spår stigande hav, mer regn och höga flöden i vattendrag och sjöar. Samtidigt byggs det mer än någonsin i vattennära lägen längs våra kuster, vattendrag och sjöar. Kommuner, exploatörer och bostadsköpare verkar vara överens, än så länge – vattnet har en stark attraktionskraft och där vill vi bygga och bo.

Ändå lever vi med erfarenheter och problem redan i dagens klimat. Under 2000-talet har översvämningar orsakat återkommande problem på många platser i landet. Hittills har detta i stor utsträckning varit försäkringsbolagens angelägenhet. Vissa åtgärder har vidtagits, men det har främst handlat om att skydda områden med hjälp av vallar eller barriärer, upphöjda första våningar eller att endast tillåta parkeringsytor i markplan. Tekniska åtgärder som ofta är efterkonstruerade, dåligt integrerade i omgivningen och riskerar att motverka andra av stadsplaneringens mål om tillgänglighet, attraktivitet och trygghet.

Vad som behövs är ett helhetsgrepp om frågorna och ett förebyggande arbete för att hitta lösningar som är väl integrerade och kan tillföra fler värden än endast att klimatsäkra ett område eller en byggnad. Då måste klimatanpassning integreras som en förutsättning tidigt i planeringen av nya områden för att hitta hållbara lösningar ur ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv. 

Det finns gott om exempel att inspireras av i länder som England, Tyskland, Holland och USA. Där har man tvingats arbeta med frågorna under en längre tid, men också sett vilka möjligheter arbetet kan leda till. Som till exempel i Portland i USA, där klimatanpassad dagvattenhantering nu är en global turistattraktion. Är det möjligt där borde det vara möjligt här.

Ett konkret behov här hemma för att få fart på arbetet har varit att ge kommunerna verktyg för hur de kan arbeta med frågorna i den fysiska planeringen. På uppdrag av Länsstyrelserna i Västra Götaland och Värmlands län har REposition nyligen tagit fram handboken Stigande vatten – en handbok för fysisk planering i översvämningshotade områden. Resultatet är ett för Sverige unikt planeringsunderlag och samarbete mellan länen med utgångspunkt i regionala förutsättningar. Med handboken har kommunerna i länen nu gemensamma riktlinjer och ett metodstöd för hur översvämningsrisken ska analyseras och kopplas till lämplig markanvändning och exempel på åtgärder med utgångspunkt i Plan och bygglagen.

Men trots ökad medvetenhet, exempel att inspireras av och de initiativ som pågår, återstår en hel del utmaningar. Det handlar bland annat om långsiktighet. Hur långt fram vågar vi blicka i planeringen – 50, 100, 200 år? Vad är de mest fördelaktiga investeringarna ur flera perspektiv? Vilka aktörer måste vara med för att skapa samsyn och en gemensam riktning? Och inte minst, hur når vi ut med kunskap till den breda allmänheten, till exempel alla bostadsköpare? Frågor som återstår att utforska där offentliga och privata aktörer tillsammans måste hitta svaren och de långsiktiga lösningarna.

Åter på mötet i Karlstad var budskapet till Framtidskommissionen och näringsminister Annie Lööf tydligt; Det behövs tydligare målsättningar som visar att regeringen och Sverige satsar på klimatanpassning. Att jämföra med arbetet för att minska utsläppen där det finns ambitiösa mål på europeisk, nationell och lokal nivå att sträva efter. Först då tror vi att arbetet kan komma igång på riktigt och leda till aktivitet i kommunerna som i sin tur skapar spännande uppdrag och nya affärsmöjligheter inom konsultbranschen.

Så, låt oss anta utmaningen och visa att det går att vända hot till möjlighet!

Skrivet av: Caroline Valen

Caroline Valen är grundare av arkitektföretaget REposition. Företaget har tagit fram handboken Stigande vatten på uppdrag av Länsstyrelserna i Västra Götalands och Värmlands län. Handboken ska hjälpa kommunerna att ta hänsyn till ökade regnmängder, stigande vattennivåer och översvämningar när det planeras och byggs nytt i de båda länen.   Länk till bio

Besök vid Globala gymnasiet

Publicerad under kategori: Arbetsmarknad
Nyckelord: Globala gymnasiet,Hållbar utveckling,ungdomars perspektiv

Fredagen den 11 maj var Jesper Strömbäck och Khadija Morabet från Framtidskommissionen på besök hos Globala Gymnasiet i Stockholm. Det blev mycket intressanta diskussioner. Flera av eleverna vi träffade tyckte att samhället fokuserar alltför mycket på BNP och mindre på människors välmående. Flera var skeptiska mot hur Sveriges framtid såg ut, inte minst mot bakgrund av miljöhoten, och ansåg att vi konsumerar istället för att engagera oss. Man avsätter för mycket tid för arbete och för lite tid för familjen och vänner.

En elev tyckte att vi bör bli mer självförsörjande med att odla och sy, etc. Konsumenter bör bli producenter. Det hon menade var, helt enkelt, att vi bör bli mer självständiga när det kommer till produktion och inte hela tiden vänta på att andra ska tillverka våra produkter. En minskad konsumtion skulle innebära minskad löneproduktion vilket i sin tur skulle frigöra tid till annat. Samtidigt lyfte andra fram att vi lever i en global värld, där arbete är en förutsättning för välfärden. Arbete är grunden inte bara för att bekämpa arbetslösheten, utan också för statens möjligheter att ta in skatter som sedan kan användas till skola, sjukvård etc. Att vi importerar bidrar också till att öka välståndet i andra länder. Problemet enligt dem är inte konsumtionen eller produktionen, utan att för lite hänsyn tas till miljön och hur den påverkas.

Samtidigt som det fanns många olika åsikter, var eleverna överens om flera saker. Bland annat var de eniga om vikten och behovet av att:
- Sprida kunskap om hållbar utveckling och produktion.
- Hjälpa utvecklingsländerna att få en bättre välfärd.
- Öka efterfrågan på hållbar produktion från konsumenternas sida.
- Minska koldioxidutsläppen.
- Minska eller göra transporterna mer miljövänliga.

Från Framtidskommissionens sida var det mycket givande att träffa eleverna och höra deras teorier, tankar och visioner. Framtiden formas ständigt, av oss alla, och därför är det viktigt att så många olika perspektiv och åsikter som möjligt kommer till tals. Det gäller inte minst ungdomars perspektiv, åsikter och erfarenheter. De, mer än andra, kommer vara en del av och forma framtiden. Ur det perspektivet ingav besöket på Globala gymnasiet hopp: om alla vore lika engagerade, kunniga och miljömedvetna som de elever vi träffade finns det skäl att vara optimistisk inför framtiden!

Skrivet av: Khadija Morabet

Khadija Morabet är assistent i Framtidskommissionen och är administrativt stöd åt kansliet. Khadija kommer närmast från Förvaltningsavdelningen och Rosenbads reception. Länk till bio

Stockholm +80 – What will it look like?

Publicerad under kategori: Globala utmaningar
Nyckelord: Earth Summit,FN,Rio+20,Stockholm+40

Vi lämnade nyligen Stockholm +40 och närmar oss Rio +20. Men vad händer Stockholm +80? Framtidskommissionens kansli bjuder in gästskribenter. Denna gång är det Ivana Savic. Sedan Rio-konferensen 1992 har man man inom FN-systemet fört en dialog med olika intressegrupper där barn och unga är en av dessa. Inför Rio+20 koordinerar Ivana Savic denna gruppens bidrag till konferensen. 

Perception of time is a subject to relativity and one would think that 2052 is a distant future, and that there is enough time to build the future that we want. However, it is an illusion that in a few decades drastic or even needed change for better is possible. Change is a process that takes time and that does not happen overnight, particularly when it comes to sustainable development.

In 1972, one of the most important conferences for human development was held in Stockholm, and that very same conference laid down foundation for the conceptualization of sustainable development. It was defined as the type of development that balances economic, social and environmental priorities. Additionally, the very same Stockholm Conference introduced to the world environmental governance as a tool to protect world citizens’ wellbeing from threats stemming from environmental degradation. Furthermore, twenty years after Stockholm, Earth Summit happened that further advanced, expand outcomes of the Stockholm Conference, and introduced new, visionary concepts. And yet today, the same issues and threats still affect the livelihoods of millions of people all over the world.

Forty years after Stockholm and twenty years after the Earth Summit, we reached the point where the world we want and the world we have are drastically different. It seems like we are stuck in a vicious cycle repeating our mistakes and solving problems in the same way we created them. During the Stockholm+40 meeting, a delegate read the Declaration of the United Nations Conference on the Human Environment. I was sad to note that the same set of issues being discussed today in Rio+20, are the same issues discussed in 1972: environmental degradation and economic and social inequality. It seems that unless we learned from the shortcoming of our current approach to sustainable development, we will be “trying to find solutions” to the same set of issues in 2052. It is time to learn from our mistakes and implement new and holistic initiatives to address our societal, economic, and environmental challenges. Even more, we must believe in the process and believe that changes for better are possible. However, change is not only a responsibility of governments; it is a shared responsibility among all members of our society. Each contribution that we make is crucial for building the future we want.

In forty years from now on, I hope that Stockholm+80 will celebrate achieved vision, political commitment, ambition and goals set in 1972 and expanded further in the following decades. In forty years, I expect that our conversation to be related about innovative models for regional and worldwide sustainable development, in which each of us has an opportunity to meaningfully participate. Every process has it beginning, its peak and fall. I more than ever, believe that the sustainable development process is just in its beginning, and now it’s the time to work toward reaching its peak.

Skrivet av: Ivana Savic

Ivana Savic representerar FN:s  Commission on Sustainable Development Major Group for Children and Youth vid Rio +20. Ivana arbetar vanligtvis för Belgrade Child Rights Centre.   Länk till bio

Värmland blir varmare

Publicerad under kategori: Energi
Nyckelord: Annie Lööf,Karlstad,Karlstad universitet,Värmland

Nytt klimat ger nya förutsättningar. Hur påverkar ett varmare, våtare och vildare väder framtidens Värmland? Onsdagen den 9 maj bjuder regeringens framtidskommission i samarbete med Länsstyrelsen Värmland och Karlstads universitet in till öppet möte.

Tema för dagen är klimatanpassning och deltar gör bland annat näringsminister Annie Lööf, medlem i regeringens framtidskommission och koordinerar utredningen om en hållbar tillväxt i globaliseringens tid.

Framtidskommissionen verkar för att bredda debatten om morgondagens Sverige. I Karlstad arrangeras ett öppet möte där personer som är engagerade i en av framtidens stora utmaningar, klimatanpassning, bjuds in till dialog och för att lyfta in synpunkter och kunskap i framtidskommissionens arbete.

Datum: onsdagen den 9 maj
Tid: 09:30-11:50
Plats: Karlstads CCC
Kontakt: anna-karin.klasa@lansstyrelsen.se, tel: 054-197271
petter.hojem@primeminister.ministry.se tel: 072-2434939

Program
Moderator: Joachim Gustafsson kommunikationschef Karlstads universitet

10.00 – 10.05
Välkomsthälsning, Landshövding Eva Eriksson
10.05 – 10.15
Framtidskommissionens arbete, Näringsminister Annie Lööf
10.15 – 10.25
Klimatanpassning i Värmland, Karin Klasa
10.25 – 10.35
Stigande Vatten – om översvämningshantering, Caroline Valen RePosition
10.35 – 10.45
Arvet: befintliga bebyggelsestrukturer och problem det medför, Anna Sjödin översvämningssamordnare Karlstads kommun
10.45 – 10.55
LIS: Landsbygdutveckling i strandnära läge, Bente Plöen planarkitekt Arvika kommun
10.55 – 11.05
Jordbrukets utmaningar och möjligheter i ett förändrat klimat, Line Strand HS Konsult AB/Hushållningssällskapet
11.05 – 11.15
Skogsbrukets utmaningar och möjligheter i ett förändrat klimat, Bergvik Skog
11.15 – 11.45
Diskussion
11.45 – 11.50
Sammanfattning av dagen, Näringsminister Annie Lööf

Skrivet av: Petter Hojem

Petter Hojem är ämnessakkunnig i Framtidskommissionen. Han är sekreterare för utredningen Hållbar tillväxt i globaliseringens tid, som koordineras av näringsminister Annie Lööf. Petter är tjänstledig från tankesmedjan FORES där han har arbetat som programansvarig. Länk till bio

”Världen behöver globalt ledarskap”

Publicerad under kategori: Global ekonomi
Nyckelord: FN,Johan Rockström,Klas Eklund,Rio+20,Stockholm +40

Framtidskommissionens medlemmar Johan Rockström och Klas Eklund skriver i dag på DN:s debattsida om att utvecklingen på de flesta områden såsom klimat och biologiskt mångfald ser dystrare ut nu än för 40 år sedan då den första globala miljökonferensen hölls i Stockholm.

I dag samlas flera av världens miljöministrar i Stockholm till 40-årsminnet av FN:s första globala miljökonferens. ”Stockholmskonferensen 1972” blev startskottet för det globala miljösamarbetet. Nu hoppas man injicera politisk energi inför FN:s möte om hållbar utveckling i Rio i juni.

”Stockholm +40” utgör en möjlighet för Sverige att påverka den globala politiken för hållbar utveckling. Konferensen är också ett tillfälle att reflektera över hur världens regeringar har levt upp till tidigare utfästelser. Framsteg har gjorts på några områden, såsom skydd av ozonlagret och minskning av luftföroreningar. Men på de flesta områden, från klimat till biologisk mångfald, är utvecklingen dystrare.

Dessutom, vilket är ytterst allvarligt, har det globala politiska ledarskapet på miljöområdet under de senaste åren faktiskt gått bakåt! 1972 kunde ledare enas om att hållbar förvaltning av miljön är en förutsättning för välfärd och ekonomisk utveckling. I dag ger naturvetenskapen en massiv uppbackning till stöd för kraftfulla insatser för att avvärja storskaliga miljörisker. Även ledande ekonomer som Nicholas Stern och William Nordhaus visar att det är samhällsekonomiskt lönsamt att nu investera för att till exempel bromsa den globala uppvärmningen.

Ändå domineras den politiska diskursen av synen att hållbarhet är en kostnad. Miljö ställs ofta i motsats till utveckling. Miljö eller jobb; hållbarhet eller tillväxt – det är den förhärskande retoriken både bland republikaner i USA och från en del politiska ledare i tillväxtekonomier. Ifrån bjärt motsatta ståndpunkter landar de i samma slutsats: miljöinvesteringarna får vänta.

Att världen har backat från Stockholmskonferensens ambitioner märks också i det resultat­dokument, ”Zero Draft”, som förhandlas fram inför Rio-konferensen i juni. Dokumentet saknar både vision, substans och ambition.

Detta är farligt, i ett läge då världen behöver globalt ledarskap. Så länge som människorna var få och levnadsstandarden låg gjorde mänskligheten inte så stort avtryck i naturen. Men nu går världens befolkning mot 9-miljardersstrecket och inkomsterna i de folkrika länderna stiger snabbt. Den globala BNP som det tog mänskligheten 10.000 år att nå, fördubblas nu på 15–20 år. Och fortsätter tillväxten i samma takt ytterligare 15–20 år, innan befolkningen planar ut, fyrdubblas produktionen. I absoluta tal medför det en enorm ökning av resursbehov, avfall och slitage på naturen – och det är just de absoluta talen som är de viktiga, eftersom planetens ekologiska utrymme har gränser.

För ett år sedan hade tidskriften The Economist – som knappast kan betraktas som något rödskäggigt, grönrabulistiskt organ – ett omslag som förkunnade ”Welcome to the Anthropocen”. Tidskriften hade tagit till sig forskningens slutsats att vi gått in i en ny geologisk tidsålder, där mänskligheten är den största förändringsfaktorn på vår planet.

Jorden upplever just nu en global massutrotning av arter. Tillgången till färskvatten är i fara för miljarder människor. Kol-, kväve- och fosforcyklerna förrycks. Sammantaget håller mänskliga aktiviteter på att slå i taket av vad biofysiska och ekologiska processer på jorden klarar av – vilket ger stora risker, inte bara för folkhälsa, jordbruk och livsmedelsförsörjning utan också i krassa ekonomiska termer. Anledningen är inte bara att naturkapital skadas. Vi riskerar även tröskeleffekter, med accelererad avsmältning av Arktis is, kollaps av marina fiskeresurser och uttorkning av jordbrukslandskap.

Förhandlingsdokumentet inför Rio är tyst om denna skala av mänsklig miljöpåverkan. Dokumentet står inte i paritet med den vetenskapliga riskbilden, och ger således inte den grund som behövs för en politik för hållbar utveckling.

Vad bör då göras? Vi är båda medlemmar av regeringens Framtidskommission, och har således ett uppdrag att tillsammans – utifrån våra olika perspektiv som ekonom respektive miljövetare – formulera problembilder och lösningar inför den långa sikten.

Vi menar att Sveriges internationella trovärdighet erbjuder en möjlighet inför dagens konferens. Sveriges regering kan och bör nu driva flera strategiska frågor.

För det första: På nationell nivå kan Sverige vara ett föredöme som vågar gå före och testa lovande lösningar. Den gröna skatteväxlingen bör fortsätta, med lägre skatt på arbete men högre skatt på miljöförstörande produktion och konsumtion. Företagen behöver utveckla nya strategier för grön tillväxt, baserade på kretsloppsbaserade affärsmodeller. Då krävs starka styrmedel för att skapa incitament för hållbara affärsstrategier.

Sverige kan gå än tydligare i spetsen för att utveckla miljöräkenskaper och lägga om nationalräkenskaperna i grön riktning. Staten kan också visa vägen för den privata sektorn genom att sätta tydligare hållbarhetsmål för sina egna, statsägda företag.

För det andra: Sverige är litet; bara halvannan promille av världens befolkning. Viktigt är därför hur vi kan påverka EU:s miljöarbete. I dag ser vi illavarslande tecken på hur europeiska ledare prioriterar ner miljö- och klimatarbetet. Sverige bör rida spärr mot alla sådana tendenser.

För det tredje: På global nivå bör vi sträva efter att formulera en hållbar vision som svarar upp mot riskbilden. Två rimliga mål är en omställning till en värld med tillgång till förnybar energi och till mat producerad från hållbart lantbruk. Vi har i dag teknologier, styrmedel, och marknadsverktyg för att klara båda dessa revolutioner. Vad som saknas är den politiska viljan. Sverige bör gå i bräschen men behöver då prioritera upp global miljö i regeringsarbetet.

Därför måste det globala samarbetet stärkas. I Stockholm 1972 föddes FN:s – ganska tandlösa – miljöprogram UNEP. Nu finns möjligheten att i Rio uppgradera UNEP till ett fullödigt FN-organ, vilket skulle ge miljön samma politiska tyngd som handel och hälsa i det globala samarbetet. Sverige bör också stödja den colombianska regeringens förslag att omvandla FN:s Millenniemål till globala hållbarhetsmål.

Avslutningsvis: Världen behöver en snabb övergång till en grön ekonomi. Ekonomiska styrmedel måste kompletteras med politiska mål och kraftfulla institutioner.

I Stockholm, för 40 år sedan, stakades en ambitiös kurs ut – trots att vetenskapen då inte hade kommit lika långt som nu. I dag finns inga ursäkter. Vi har god kunskap om de akuta risker som mänskligheten möter. Sverige har åter chansen att visa globalt ledarskap för att lösa mänsklighetens ödesfrågor. En visionär ”Stockholmsanda” vore en bra start.

Skrivet av:

Johan Rockström, chef Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet, medlem Framtidskommissionen

Klas Eklund, seniorekonom SEB, adjungerad professor, Lunds universitet, medlem Framtidskommissionen

Skrivet av: Tobias Nilsson

Tobias Nilsson är kommunikatör i Framtidskommissionen. Han kommer närmast från UD:s presstjänst där han ägnat sig åt mediekontakter och utveckling av UD:s digitala och sociala kanaler. 2009 var han projektledare för webbplatsen se2009.eu, som utvecklades för det svenska ordförandeskapet i EU. Länk till bio

Hållbar livsstil och innovativa lösningar

Publicerad under kategori: Globala utmaningar
Nyckelord: Rio+20,Stockholm +40

Just nu möts näringsliv, civilsamhället, forskare, beslutsfattare och ungdomar i Stockholm för att diskutera hållbara lösningar inom teknik, produktion och livsstil. Stockholm+40 är en internationell konferens och en upptakt inför Rio+20, FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro i juni. Framtidskommissionen är självfallet där och lyssnar och lär.

Stockholm + 40 pågår mellan den 23 till 25 april. Namnet +40 är en blinkning mot FN:s första globala konferens om den mänskliga miljön som hölls i Stockholm 1972. Följ konferensen live här.

Skrivet av: Tobias Nilsson

Tobias Nilsson är kommunikatör i Framtidskommissionen. Han kommer närmast från UD:s presstjänst där han ägnat sig åt mediekontakter och utveckling av UD:s digitala och sociala kanaler. 2009 var han projektledare för webbplatsen se2009.eu, som utvecklades för det svenska ordförandeskapet i EU. Länk till bio

Stockholm -30

Publicerad under kategori: Global ekonomi
Nyckelord: Alva Snis Sigtryggsson,Gunilla Carlsson,LSU,Rio+20,Stockholm+40

Framtidskommissionens kansli bjuder in gästskribenter. Denna gång är det Alva Snis Sigtryggsson är LSU:s, Sveriges Ungdomsorganisationers representant
till Rio+20.

Unga är framtiden. Denna lilla mening som används om och om igen i olika syften. För att försvara att ungdomar inte kommer fram i dagens debatt? Som en desperat förhoppning om att framtidens makthavare kommer lösa problem nutidens inte klarar av? Spelar vi då ingen roll i nutiden? Lördagen den 24e mars samlades LSU, Sveriges Ungdomsorganisationer för att diskutera unga och ungdomsorganisationers roll i arbetet för en hållbar utveckling.

För den mindre ordvitsbenägne kan nämnas att Stockholm-30 stod för de då 30 dagarna som återstod till Stockholm+40, men också för den del av befolkningen som är yngre än 30 år. Vi unga. Och nu är det bara en vecka kvar till konferensen tar sin början i Münchenbryggeriet i Stockholm. För några dagar sen fick jag frågan om jag trodde att unga såg på hållbar utveckling på något annat sätt än äldre gör. Naturligtvis dök den under Köpenhamnsmötet väl använda sloganen, “how old will you be in 2050?”, upp i huvudet. Den krassa sanningen är nämligen att vi ser på hållbar utveckling på ett annat sätt eftersom vi kommer ta konsekvenserna av de beslut som tas eller inte tas idag. För oss unga blir framtiden en skrämmande realitet i takt med att lite görs för att styra den rätt.

Även om stämningen var förväntansfull inför dagen då Gunilla Carlsson inledde med tal om hållbarhetsmål och utvecklingsstrategier, var det som att detta allvar trängde sig på. Denna blandning av ödesmättnad och ett stort mått av jävlar anamma för att förändra skulle komma att följa oss under hela dagen.

Det är nämligen något som händer när man blir engagerad i den så kallade hållbarhetsrörelsen. Dessa människor som lite grann hela tiden jobbar för en framtid som är värld att kallas framtid. Det är som att ens eget liv sakta men säkert sammanlänkas med alla andras och allt annat. För mig började det när jag stod i havet av aktivister och poliser utanför Bella Center i Köpenhamn en kall decemberkväll 2009. Kanske var det inte allvaret kring ett klimatavtal som såg ut att glida mellan våra fingrar som slog mig mest, utan den kraft som så symboliskt stod i mörkret utanför förhandlingssalarna och såg sin framtid kompromissas med på håll.

Deltagande och demokrati blev direkt aktuellt då social hållbarhet diskuterades under rubriken “Är Rio+20 socialt hållbart?”Samtliga paneldeltagare beklagade ljudligt att de sociala frågorna ägnas så lite uppmärksamhet. Att social hållbarhet kommit i skymundan är nästan konstigt när man tänker på något så enkelt som den mänskliga naturen. Att vi människor ska må bra på alla plan och att våra barn och barnbarn också ska få göra det, det måste väl nästan vara det enklaste budskapet av dem alla? Sociala frågor har länge betraktats som mjuka värden, något som inte riktigt går att räkna på eller med. Ändå är det något som vi mellan oss så uttryckligen visar är viktigt. Likadant vet vi att vi mår bra av att ta en promenad i en närliggande park eller bara ligga ner i gräset och titta upp på träden. Trots det byggs grönområden bort i städerna.

När nästa punkt på dagordningen så var grön ekonomi blev omvärderingen av vårt världssystem en het diskussionspunkt. De hårda värdena, ekonomin, vad har den egentligen för funktion? Har vi glömt bort varför vi skapade den? Har vi glömt bort vad vi egentligen vill? Rebecka Carlsson från Grön Ungdom förklarade att vi måste ha en helt annan utgångspunkt än den vi har idag. Det finns ett faktum vi hela tiden måste förhålla oss till och det är att först kommer det ekologiska systemet, sen det sociala och sedan det ekonomiska. Känns det då inte medens absurt att utgå från hur ekonomin ser ut?

När dagen var slut hade många nya idéer spirat och den hopplöshet som alltid lurar bakom hörnet var som bortblåst för en liten stund. Vi vet ju vad vi ska göra! Nu skapar vi framtiden! Jag vet att den entusiasmen inför vårt allvarliga uppdrag kommer vara med oss. Jag vet att den behövs. Ständigt döms ungdomar ut av fördomar, vi exkluderas och behandlas som ett komplement till ett system vi tillsammans med alla andra vill förändra i grunden. Unga är nu och det är nu som framtiden bestäms. Jag kan inte tala för alla unga, men jag är en av dem. Jag är en av dem som 2050 kommer vara något äldre än Framtidskommissionärerna är nu och jag kommer se tillbaka på det som nu är min osäkra framtid. Vad kommer jag att se?

Skrivet av: Alva Snis Sigtryggsson

Alva Snis Sigtryggsson är LSU:s, Sveriges Ungdomsorganisationers representant till Rio+20. Hon är även engagerad i Fältbiologerna och inför ungdomskonferensen Power Shift i höst. Alva tar studenten från Globala Gymnasiet i vår Länk till bio