Publicerad under kategori: Öppet möte Örebro
Nyckelord: Gemensamt etos,Göran Hägglund,Qaisar Mahmood,värdegrund
- Många företag arbetar för att skapa till en vi-känsla, en gemensam värdegrund. De flesta är eniga om att det behövs för en effektiv och välfungerande organisation. Jag förstår inte varför vi inte kan tillämpa samma saker på Sverige som land.
Det sade Qaisar Mahmood, aktuell med boken ”Jakten på svenskheten” och en av talarna vid det öppna mötet om gemensam värdegrund som Framtidskommissionen och Örebro universitet höll den 30 maj.
Qaisar Mahmood (bilden) berättade om Kompetensrådets för utveckling staten arbete för att främja ett gemensamt etos för tjänstemän i statsförvaltningen och väckte frågan varför det inte finns något liknande för Sverige. Han betonade att det inte handlar om att sätta upp en lista på värderingar som ledningen bestämt, utan om att främja ett underifrån-arbete kring centrala värden. De är svårgripbara och befinner sig i ständig utveckling, men icke desto mindre är de viktiga för att samhället ska hållas samman och fungera väl.
Tanken på offentliga insatser för att främja ett gemensamt etos för Sverige väckte anklang hos flera av de övriga medverkanden i mötet, som annars hade olika infallsvinklar på om det finns en gemensam värdegrund och vad den i så fall består av. Det tycktes som om uttrycker ”gemensamt etos” löste upp en del låsningar och var lättare att ta till sig än uttrycket värdegrund, som många associerar med påtvingade värden.
Flera medverkande menade att det faktiskt finns en gemensam värdegrund i Sverige, däribland Katarina Ekspong, tidningschef för Nerikes Allehanda, vars ledarredaktion också bevakade mötet. Hon hänvisade till grundlagen och till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – även om denna värdegrund utmanas i dag så sprider den sig faktiskt till fler och fler länder i världen. Även Agneta Blom, vicerektor för Örebro universitet och medlem i Humanisterna, tog upp grundlagen och regeringsformens portalparagrafer, som hon brukar uppmana sina studenter att läsa:
”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna. Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”
Även Erik Amnå, professor i statsvetenskap, betonade att regeringsformen innehåller så mycket värdefullt och slagkraftigt, och uppmanade alla politiker att levandegöra och inte ”mörka” den.
Lovisa Bergdahl, lärare och forskare i pedagogik, framhöll dock att lagarna alltid kan tolkas olika. Hon menade att det inte går att fastställa någon gemensam värdegrund för ett pluralistiskt land som Sverige. Hon citerade den politiska tänkaren Hannah Arendts ord om att vi inte nödvändigtvis delar värden men att vi delar världen. Den fruktbara frågan, hävdade Lovisa Bergdahl, är hur vi kan leva tillsammans med våra olikheter. Hon varnade också för att skolans värdegrundsarbete stannar vid rätt triviala aktiviteter under särskilda värdegrundsdagar som lägger lock på skolans och demokratins paradoxer, medan det som behövs är en verklig diskussion om dessa paradoxer.
Vad sades då om värdegrunden i framtidens Sverige? Ingen ville hävda att vi står inför några direkta hot, men flera medverkande tog upp varningstecken och svåra frågor som vi måste hantera.
Kyrkoherde Lars B. Stenström pekade på att den kristna tron tidigare var det kitt som höll samman samhället och ställde frågan vilket kitt som håller samman ett pluralistiskt samhälle.
Göran Hägglund, socialminister och medlem i Framtidskommissionen, tog upp att det blivit allt enklare att knyta kontakter med människor i andra delar av världen som har samma intressen och åsikter som en själv, samtidigt som vi behöver leva tillsammans med dem som vi har nära oss – grannar, arbetskamrater, etc. Frågan blir: Hur klarar vi av att upprätthålla förmågan att leva med dem vi har nära oss i ett sammanhang som blir alltmer uppdelat och uppsplittrat?
Framtidskommissionen har tidigare uppmärksammat den besläktade risken för uppsplittring och polarisering av åsiktsbildningen i framtidens medielandskap, dels i en aktuell debattartikel av kommissionens huvudsekreterare Jesper Strömbäck, dels i ett seminarium om monolog eller dialog på nätet.
Flera deltagare var inne på ett liknande spår – det finns en fara i att allt fler bara träffar människor som är som de själva. Därför behövs mötesplatser där människor med olika bakgrund möts. I synnerhet som normerna för hur vi ska bete oss inte är fixa och färdiga utan uppstår först i samspelet med andra, enligt sociologiprofessor Rolf Lidskog. Vi behöver umgås med andra, olikartade personer för att träna oss i den viktiga kompetensen att inta andras perspektiv på tillvaron.
Värdet av en levande dialog mellan människor med olika bakgrund betonades även av Othman Al Tawalbeh, imam och projektledare på Fryshuset. Han fick ta emot tuffa frågor från publiken med anledning av Uppdrag Gransknings reportage om bristande stöd för jämställdhet och svenska lagar i landets moskéer. Han menade att reportaget blottlade verkliga problem som behöver belysas, och även om en del muslimer känt sig misstänkliggjorda så har det satt igång en viktig intern debatt om imamernas roll och ansvar. Othman Al Tawalbeh menade att det finns en gemensam värdegrund i samhället och att den delas av muslimer. Värdegrunden handlar om hur man ska vara som människa, sade han, och att vara en god muslim är ingenting exotiskt utan helt enkelt att vara en god, vanlig människa – en skötsam medlem av samhället, en hjälpsam granne, en bra make/maka och förälder.
Mötet illustrerade på sätt och vis flera av resonemangen som fördes: Värdegrund är ett svårgripbart begrepp och det är svårt att enas om en exakt innebörd. Men vi kan utan större svårigheter samtala om vilka värden vi finner omistliga. Och det är fullt möjligt att föra en gemensam diskussion om hur de utmanas i dag och hur de kan värnas i framtiden.
Skrivet av: Charlotta Levay
Charlotta Levay är ämnessakkunnig i Framtidskommissionen. Hon är sekreterare i framtidsutredningen om Rättvisa och sammanhållning som koordineras av socialministern. Charlotta är annars lektor i företagsekonomi med inriktning på organisation vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet. Länk till bio
